Älskar att vara helt mörbultad, sårig. Vill blunda vid en brasa som bara är där tills jag slocknar. På jobbet i dag: hängningar, omhängningar, rep, krokar, mingel, mail. Var sedan på ett konvent som jag inte riktigt förstod, konstverken behövde flyttas tillbaka och vägde en del. Jag stod i lobbyn med två telefoner och en kö i varje (taxi Stockholm och kurir) och alla gäster som gick hem gnistrade till och frågade om jag var konstnären. Tror man alltid ska vara där folk är innan de går. Tänk vilken lättnad de redan känner, så pang – ser dom mig. Kan det bli bättre. Skoja. Annars är hela Stockholm en stor grop med damm och ”random bygg skit” som folk vaggar runt i? Jag har verkligen inte tålamod. Svimmade på tunnelbanan av ilska (lång historia). Innan jag föll ihop fick jag se mitt liv i revy, men ingenting var trevligt utan bara fånigt och hopplöst. Gud vilken… obehaglig känsla, tänkte jag. Tur den försvann :) I nästa ögonblick vaknade jag på golvet och det var människor runt omkring mig. Tre stycken ledde mig, såg till att jag var ok samtidigt som de lärde känna varandra på perrongen. Mysigt på något sätt. Hoppas bara allt är bra med mig, fysiskt. Orkar liksom inte engagera mig i detta också. Aja, nu ska jag drömma om lila slott och ökennätter. Godnatt
Föreställ dig detta. Du mottar en fruktkorg som gåva av en man som kallar sig Demarise. Du blir givetvis glad och ställer den på en bänk i köket och rycker ivrigt bort plasten, tar en god frukt och slänger dig på soffan och börjar äta. Dagarna går och frukterna går åt. När du börjar närma dig botten på korgen kan du skymta något svart. Vad är det där? Du flyttar under en banan och några clementiner och inser, att det som ligger på botten av korgen är en svart Dildo
Epilog: Höstmörker och duggregn. Runt omkring granskog och kala fält, en järnväg. Vardagsrummet är starkt upplyst med taklampa. En pojke med brun pottfrisyr står i grå mysdress på det nylagda parkettgolvet och mimar till en poplåt. Som substitut för mikrofon använder han någonting svart, det ser nästan ut att vara… kan det verkligen vara… en massagestav?
Haha dumma nya företag som heter typ wombla somla aloviva Hahah som nån hor klass med cp barn på söder. Blev så sur igår, såg en pappa + barn som gick med gummistövlar på åsögatan och det regnade typ 1ml. Ha vanliga impregnerade skor o gå där det inte är blött???? Ok förlåt dom kanske skulle på utflykt med särskolan sen, vad vet jag :) annars e det bra. Vaknade i raseri och har en trupp norska konstnärer med högafflar på ingång. Hej hopp här kommer en äkta mig låt, töntig text men bra melodi
Så dålig på att blogga! Men älskar ju att skriva dagbok. Som liten brukade jag skriva bort ”dagens klump i magen” innan jag somnade. Det va typ ”I dag köpte jag 2st hubba bubba på kiosken och sen skrek vi”, behövde inte vara nåt mer. Okej men det regnar i Stockholm i dag och klockan är 05:34. Oj! Det mullrade nu. Hoppas det där var åska och inte typ en långtradare. Vaknade från en mardröm om en konstnär som jagade mig med två små svärd. Stabilt. Jag jobbar ju mycket i galleridelen nu, hänger tavlor och förbereder events. Det är ett fysiskt arbete för man klättrar, bärande på tavlor på små lister i kontorsdelen där folk jobbar som man inte vill störa, samtidigt som tavlorna måste ut mot gatan senast igår typ. Sa till en kollega, det e som att göra plockepinn med kroppen och syslöjd samtidigt. Min största dröm under uppväxten var att jobba som spion så jag tränade judo, kastknivar och låg i en fuktig grässlänt efter mörkrets inbrott med kikare och spionerade på grannar. Dagen jag lyckades gå med i spagat var jag så glad att jag skrev i dagboken ”jag har lärt mig gå ned i… *byter till rött bläck* SPAGAT”. Att vara smidig är ändå så oerhört viktigt här i livet? Smidig och modig. Det bästa är ändå när alla tavlor är på sin plats och det kvarstår att ställa fram glasen och rikta spotlightsen, rakt mot mig. Problemet just nu är att jag gör av med så mycket pengar, typ går och duschar en gång i veckan, köper all mat på en svindyrt närlivs, väljer ett hårvax för 196kr och sitter på rival. Så trött på trånga ställen anpassade för människor med korta taxben. Och varför tror barpersonal det fortfarande är corona? Helt öde o dom ba HUR MÅNGA ÄR NI??!!! ska du skita i..
Tips: sänk några Treo citrus i en vattenflaska och drick upp. Sen när man fortsätter ta vatten i den, för att dricka tråkigaste vatten som man alltid måste dricka, smakar det Treo jättelänge efteråt (godaste smaken)
Här ligger jag i sängen, nyrakad och suger på en sån ”vit snus”, lyssnar på psalmer.. Välkommen till kvällen helt enkelt. Körsång är så vackert och det är något darrande blått i rummet som dröjer kvar från dagen. Vet inte om alla drabbas av oroskänslor när dom ser astrid Lindgren? Livrädd för henne. Tänk om hon kom nu och ba buuuu
Annars e livet som vanligt. betala betala betala CSN, obegränsad surf, transportstyrelsen, a-kassa, bolt, spray tan och sl-kort. 2 paket bacon och potatissallad, power king, i kylen ligger en matt, kall Norrlands guld. Har så svårt att se vem jag är, håll om mig
I måndags skulle jag och en kollega hänga jättetunga, stora inglasade kolteckningar, i små små krokar, haha och dom kom upp till slut, men det kändes.. otryggt. Så nu har vi gått och nojat hela veckan ”är det här säkert nu? tänk om de åker i golvet?” Så varenda gång någon smällt i dörren har hela kroppen spänts i en båge och blicken riktats mot dessa fyra tunga, inglasade tavlor. Min kollega ba ”säg till om han, reparatörkillen ska vara nära tavlorna idag, då plockar vi ner dom direkt”. Jag ba absolut *tittar runt* ”Lova säga till?”. ”Ja, jag håller koll på honom”. Haha jag vet inte varför jag tycker det är jätteroligt, känns som en sitcom typ.
Annars har jag kommit en bra bit på vägen i inredningen av min ”nya” lgh (fick den i december). Köpte en dörrmatta förra veckan och blir så lycklig när jag kommer hem och ser den. ”Åh den”, så hade jag glömt bort den under dagen
Träffade en kille i vintras med käke och vi bara fortsatte hela helgen. Tog en nota nästa torsdag på Babylon som va på 666kr. Det kändes inte toppen med den siffran. Tyckte om att vi kramades och det kändes som vi båda ville det (grundkrav för alla andra, jag vet). Och att vi tillsammans reagerade på himlen när den var vacker, typ kolla! och att vi kollade ett tag. Sen gjorde vi en helg till och allt började förfalla, jag låg på golvet. Råkade prutta. Han hade gjort en middag. Det var ren gotik. Jag bara drack mer, för jag behövde nå noll igen, det var så mycket med nya värmen. Och kände mig för bekväm så jag började uppmuntra till förbättringar. Det är det sämsta, när man är så trygg att man efterlyser små förbättringar. Asså det här var ingen luffare, vad sysslade jag med? Jag är 100ggr mer luffare? Så ringde han mig på nyår 04 och sa ”du fortsätter bara skriva??”. Sen ångrade han sig två dagar senare och bad om ursäkt. Avblockade mig och vi sågs utanför kvarnen någon månad senare då han skulle visa en bild på sin nya, bättre kille och sen rusade han iväg till Max hamburgare. Jag, som har gjort mina år på ett säljgolv ger inte upp där. Rusar efter och ba: va fan håller du på med? Han köpte en cheeseburgare åt mig och ba: jag tycker du är en fin människa, men vi kommer inte åka hem till mig ikväll. Det var ingen stor smärta i mig, tyckte bara det var tråkigt att förlora honom.
Bläddrar genom Johanna Ekströms dagböcker igen (för att hon dog). Hon skriver om att fylla det inre tomrummet med tystnad. Har alltid känt mig kokett när jag pratat om ”inre tomhet”. Typ man e femton och vill ha en style, samtidigt som man sprudlar av tankar och innehåll. Men det är ju nånting som är borta som jag ersätter. Jag måste erkänna det utan att gardera mig, utan brasklappar. Jag känner mig väldigt ofta ensam och tom och det går inte bort
Mmm tränade lite o fick en ny Mel C feeling nu av att gå runt hemma i träningskläder och göra sit-ups framför rederiet, alltid nyduschad och redo att stretcha, gå ner i spagat och äta grönt surt äpple haha
Fråga inte varför men jag fick tigerbalsam runt ”stjärthålet” och låg o gallskrek rätt ut. Dottern kom och fråga och då blev det att dra upp t shirten över munnen och knipa. Mamma har bara ont i huvudet, sade jag. Senare framåt kvällen tyckte jag det var en lysande idé att rycka fram en pensel ur målarlådan, doppa i en kopp iskallt vatten och sen ”måla” där bak och lindra. Det var skönt nu när jag tänker efter,, så man kanske ska köra en runda med tigerbalsam och ”måla” ikväll med?? Usch, vad man av en slump hittar mycket konstigheter !! Me like
Dagen innan hade jag gjort spray tan med Simone. Vi hade gått ut från båsen, en och en med instruktionen: ”så får man ta av sig underkläderna om man vill det” :). Efteråt drack vi på balkongen blev gradvis mörkare och mörkare. Tog selfie och man gick från svenska pannkakor till Somalia Dotter med ögon från Östersjön. Bra. Tog en taxi hem och vaknade fittbakis, duschade av färgen och skulle till kontoret. Hade planerat in ett snabbt PCR test på lunchen i fucking Hammarby sjöstad, för jag skulle flyga till Bryssel dagen efter. Skulle bara hem och hämta leget först :) det är liksom inte en lunch utan en arbetsdag i typ Bangladesh, men jag är ju naiv och glad så bokade en fin och personlig bolt som vi alla älskar. Det regnade den dagen och man fick inte utsätta sig för regn så jag stod under en smal balkong 12.15 utanför kontoret och trampade vatten i väntan på taxibetjänten. 45 minuter kvar. Taxin kommer och jag ska till Hägersten, göra PCR och va tillbaka på kontoret innan 13. Och det är studentflakssommar så jag är hemma 12.45 och mitt PCR-test ska äga rum vid den tidpunkten. Rusar in, hämtar leget och byter adress till Hammarby sjöstad i taxin. Klipp en timme in i resan, vi är vid Kungsholmen och chauffören försöker hitta en smal, unik väg till en kaj i Hammarby sjöstad?? Asså. Ber mig swisha 200kr mer. Ok visst bryr mig inte. Ringer till PCR-affären och meddelar jag är i bilkö men ”verkligen vill det här”. Dom bygger alltså om skit överallt i fittsverige och det är avstängt överallt och cyklister ❤️ och det finns alltså en unik väg från Kungsholmen till Hammarby sjöstad? Min puls är på 180 och jag har möte med nyckelkund halv tre. Messar alex jag är i kö. Att jag kommer jobba in. Sen får jag inte gråta eller svettas, för det blir ränder i spray tan då och jag tar det givetvis på största allvar. Så börjar chauffören mucka med en annan chaufför angående trafik. Typ vevar ner rutan och börjar ”hytta med näven”. Man ba: e det Kalle anka? Fattar inte. Så blir han så pass uppjagad med näven att han kör in i en refug och mitt huvud åker rätt in i fönstret och det blir en spricka i glaset. Sitter paniskt med greppet om bältet o ba den här liraren e psykiskt sjuk och kommer kvadda bilen och mig?? Jag försöker lugna och trösta honom från baksätet ”bry dig inte om det, det kommer ordna sig, vill du ha mer pengar?”. Precis då ser chauffören en buss ”som gör fel” i en tunnel och ska gasa in, börja veva och Tuta på ett helt nytt fordon. Föraren är vid det här laget ett lotteri och har helt slutat svara på kontakt. Jag ba ??? Så kör han upp jämsides med bussen och börjar vråla och svänga in mot den. Happ då dör vi då. Fan ignorera den där skiten. Som Alex alltid brukade säga: ”vi hoppar det här kalaset”. Jag vill bara hoppa det här kalaset och fan vad jag saknar Alex ändå, men svettas så mycket och är livrädd att det ska bli ränder i tinningen. För jag måste vara perfekt i Bryssel. Så jag anländer till en kaj i Hammarby sjöstad och ger 5 stjärnor i appen, hoppar ut och rusar in på affären. Hej förlåt jag ber så mycket om ursäkt att jag är sen!! Här är mitt leg!!! Men va skärrad du ser ut, vad har hänt? Behöver du vatten? Och jag börjar andas in snabbt genom näsan och berättar att jag inte får gråta för att jag gjort spray tan och jag ber så mycket om ursäkt, och att det varit tufft idag. Men sätt dig ner och vila lite :) säger dom, som en grupp mammor och det är ju exakt då man vanligtvis gråter när människor tar emot en och det är okej ändå, men det är inte jag i dag, eller nånsin. Så jag får ett test på papper och tar färjan till kontoret, där Erja sitter och har väntat ”ett bra tag nu”. Så jag köper en av hennes böcker och postar till mamma. Den handlar om karelen och växeltelefonister under kriget, men Erja bokar inte en utställning och jag känner mig olönsam och svag. Jag ska till Bryssel inom 24h och går till Claes kontor på medis efter jobbet och ber honom skriva ut allt, för jag vill inte belasta kontorets skrivare. Mina dokument saknar dock info så jag ringer killen i Bryssel och ber om en fysisk adress och jag hatar mig själv för att jag ringer. För jag vill inte störa, men jag får adressen och har nu 3st dokument i en grön mapp. Simone står och dricker en peroni och ba: vill du ens det här? Jag vet inte. Köper stockar med sån vit snus och lägger i resväskan. Så åker jag hem och vaknar till ett sms: idag kommer du!!! och en lindring inställer sig som nattdagg på löv
På tuben hem från jobbet. Ryckig förare så man åker fram o tillbaka som det vore vilda västern?? Var ute på promenad som en kärring i söndags, förbi en fotbollsplan. En glödande solnedgång som förstärktes av arenaljusen, mot syragrön matta. Det var någonting syrligt, friskt i färgackorden. Jag saknade något eller längtade. Den där känslan kommer ibland – ville sträcka ut mina armar och säga ”det här!”. Jag ska åka på en weekend snart och titta på konst i Genève. Det luktar alltid Europa där när man kliver av vid tågstationen
