Dagen innan hade jag gjort spray tan med Simone. Vi hade gått ut från båsen, en och en med instruktionen: ”så får man ta av sig underkläderna om man vill det” :). Efteråt drack vi på balkongen blev gradvis mörkare och mörkare. Tog selfie och man gick från svenska pannkakor till Somalia Dotter med ögon från Östersjön. Bra. Tog en taxi hem och vaknade fittbakis, duschade av färgen och skulle till kontoret. Hade planerat in ett snabbt PCR test på lunchen i fucking Hammarby sjöstad, för jag skulle flyga till Bryssel dagen efter. Skulle bara hem och hämta leget först :) det är liksom inte en lunch utan en arbetsdag i typ Bangladesh, men jag är ju naiv och glad så bokade en fin och personlig bolt som vi alla älskar. Det regnade den dagen och man fick inte utsätta sig för regn så jag stod under en smal balkong 12.15 utanför kontoret och trampade vatten i väntan på taxibetjänten. 45 minuter kvar. Taxin kommer och jag ska till Hägersten, göra PCR och va tillbaka på kontoret innan 13. Och det är studentflakssommar så jag är hemma 12.45 och mitt PCR-test ska äga rum vid den tidpunkten. Rusar in, hämtar leget och byter adress till Hammarby sjöstad i taxin. Klipp en timme in i resan, vi är vid Kungsholmen och chauffören försöker hitta en smal, unik väg till en kaj i Hammarby sjöstad?? Asså. Ber mig swisha 200kr mer. Ok visst bryr mig inte. Ringer till PCR-affären och meddelar jag är i bilkö men ”verkligen vill det här”. Dom bygger alltså om skit överallt i fittsverige och det är avstängt överallt och cyklister ❤️ och det finns alltså en unik väg från Kungsholmen till Hammarby sjöstad? Min puls är på 180 och jag har möte med nyckelkund halv tre. Messar alex jag är i kö. Att jag kommer jobba in. Sen får jag inte gråta eller svettas, för det blir ränder i spray tan då och jag tar det givetvis på största allvar. Så börjar chauffören mucka med en annan chaufför angående trafik. Typ vevar ner rutan och börjar ”hytta med näven”. Man ba: e det Kalle anka? Fattar inte. Så blir han så pass uppjagad med näven att han kör in i en refug och mitt huvud åker rätt in i fönstret och det blir en spricka i glaset. Sitter paniskt med greppet om bältet o ba den här liraren e psykiskt sjuk och kommer kvadda bilen och mig?? Jag försöker lugna och trösta honom från baksätet ”bry dig inte om det, det kommer ordna sig, vill du ha mer pengar?”. Precis då ser chauffören en buss ”som gör fel” i en tunnel och ska gasa in, börja veva och Tuta på ett helt nytt fordon. Föraren är vid det här laget ett lotteri och har helt slutat svara på kontakt. Jag ba ??? Så kör han upp jämsides med bussen och börjar vråla och svänga in mot den. Happ då dör vi då. Fan ignorera den där skiten. Som Alex alltid brukade säga: ”vi hoppar det här kalaset”. Jag vill bara hoppa det här kalaset och fan vad jag saknar Alex ändå, men svettas så mycket och är livrädd att det ska bli ränder i tinningen. För jag måste vara perfekt i Bryssel. Så jag anländer till en kaj i Hammarby sjöstad och ger 5 stjärnor i appen, hoppar ut och rusar in på affären. Hej förlåt jag ber så mycket om ursäkt att jag är sen!! Här är mitt leg!!! Men va skärrad du ser ut, vad har hänt? Behöver du vatten? Och jag börjar andas in snabbt genom näsan och berättar att jag inte får gråta för att jag gjort spray tan och jag ber så mycket om ursäkt, och att det varit tufft idag. Men sätt dig ner och vila lite :) säger dom, som en grupp mammor och det är ju exakt då man vanligtvis gråter när människor tar emot en och det är okej ändå, men det är inte jag i dag, eller nånsin. Så jag får ett test på papper och tar färjan till kontoret, där Erja sitter och har väntat ”ett bra tag nu”. Så jag köper en av hennes böcker och postar till mamma. Den handlar om karelen och växeltelefonister under kriget, men Erja bokar inte en utställning och jag känner mig olönsam och svag. Jag ska till Bryssel inom 24h och går till Claes kontor på medis efter jobbet och ber honom skriva ut allt, för jag vill inte belasta kontorets skrivare. Mina dokument saknar dock info så jag ringer killen i Bryssel och ber om en fysisk adress och jag hatar mig själv för att jag ringer. För jag vill inte störa, men jag får adressen och har nu 3st dokument i en grön mapp. Simone står och dricker en peroni och ba: vill du ens det här? Jag vet inte. Köper stockar med sån vit snus och lägger i resväskan. Så åker jag hem och vaknar till ett sms: idag kommer du!!! och en lindring inställer sig som nattdagg på löv