Jag rakar mig på kontoret och gör en snabb peeling med det som finns i köket, salt och honung. Toaletten upptagen, speglar mig i micron och ser eftermiddagen bakom. Det glöder som ruter dam där ute :) Jag ska in på spray kl. 1740 hos Dr. Sol och sen träffa A. Det är sommarens första eller sista dag och jag är så lycklig. Jag bär oömma, mörka plagg. Jag klär av mig och håller andan, det blir kallt. Jag har pengar kvar på kontot, som nån luffare. På fältöverstens toilette spelar dom avslappningsmusik, ett syndigt vindspel och en melodi. Ser mig själv i spegeln och tänker: välkommen. Drack precis GT i en vas där det låg kvarlevor från Inka-folket typ bambu spjut och parasoll? Jag försöker hitta rosa labello i butiker, men allt slutar på en bänk i tessinparken där jag messar med S om terassen snett bakom mig där uppe, där vi brukade sitta och se hur vi med timmarna blev mörkare och mörkare. Men det fanns tyvärr gränser
Om du har en Aggressiv svan inne i lägenheten och behöver hjälp Personligen ringer jag några samtal, låter allt bero och går ut på stan, kan höra svanljuden ”hönk.. hönk…. hönk” sakta avta. Några timmar senare går jag hem igen med lättare steg. Öppnar dörren varsamt, så HÖNK HÖNK!! är svanen kvar och man kastar en hastig sorgeblick över förödelsen. En soffa är sliten i stycken, en glimrande pöl kiss ligger under lilla söta klaffbordet och svanens aura har krypit in i varenda liten vrå. Jag skulle inte ha sett det här? Stänger dörren och lämnar allt igen. Milda makter, svanar. Vilka förträffliga varelser
Glassbilen kommer, för det är torsdag. På avstånd kan jag se en solbränd, straight kille i shorts kliva ur förarsätet, mjuka shorts och han strålar i aprikos. Jag vill gå dit och fråga något, typ om han fryser när han öppnar bakluckan. Det är en lång bomb av mjuka material, varm sperma och ett fönster där skymningen är fuktig. Snurrar runt som i en tumlare, ventilationsröret från tvättstugan, där det luktar som såna killar alltid gör. ”Jag är så glad att du har ett jobb” vill jag säga till honom, sträcker ut armen och får tag i något. En kalender? Torsdag är inringat, 19:45 – Glassbilen. Men han kastar sig över mig igen och kalendern glider ur mitt grepp, vi rullar runt.
Receptvarning nu, men jag kom på en extra snabb maträtt. Jag kallar den för:
Sotar Låda (1 portion)
Ett paket bacon 140 g Röd currypasta Vatten Honung, eller socker En kopp snabbmakaroner
Bacon i sin enklaste form kan vara tråkig att behöva skära upp i bitar. Skärbrädan ska fram, klonk klonk låter det och sen blir den liggande och bidrar till dålig stämning.
Det har vi INTE tid med i stan *skriker*
Gör så här i stället: klipp baconskivorna i strimlor, rakt ner i pannan med sax. Dela inte upp baconskivorna innan Klipp alla skivor hängande tillsammans, tvärsöver nedifrån och upp (du jobbar på hår salong, din Diva)
Valfritt: Separera strimlorna lite fint med fingrarna efteråt när dom ligger i stekpannan för en exklusiv Gay touch.
Stek sedan baconet.. för vi har inte all tid i världen. Lägg i en lagom klick röd currypasta (jag tar 2-3 teskedar) Späd med lite vatten. Lägg i lite honung, socker eller nåt sött bara
Häll halvkokta snabbmakaroner i stekpannan och rör ihop. Peppar, låt det puttra ett tag. Sen kan vi nöja oss va? Maten är klar!
Alternativ:
Har du kokosmjölk, grädde, mjölk etc. Testa i stället för vatten Har du vitlök hemma, varför inte steka i det? Feta ost, ja gör va fan du vill Jag hade inget hemma den dagen/alla dagar så körde au naturel och det blev gott. Säkert mysigt med lite röd paprika? ska pröva lite olika och experimentera med rumpan, långa kyssar med mycket tunga, vad gillar du?
I två dagar fick snön utanför fönstret ligga orörd. När jag vaknade den tredje dagen var den nedtrampad. Jag misstänker kärringen haft nån riktigt intensiv och ”ärlig” agilityträning där med sin orm. Eller så kanske missing people hade dragit igång ett sök eftersom jag inte svarat på messenger på 8 timmar. Har mycket att säga om missing people. En sak är: låt människor försvinna.
Vi firar I på riche, hon fyller år, det är som en gyllene spray i lokalen och eftersom vi sitter vid ett större bord känner vi oss tvungna att beställa en rätt. Nån måste i alla fall äta nåt? Jag hade på sin höjd kunnat få i mig ett nagelband så jag ”börjar med en öl så får vi se sen”. Vi hamnar senare i en vild diskussion med en kille som påstår att människor förtjänar kärlek. Vi håller absolut inte med och tonen hårdnar till, vi var verkligen benhårda på punkten att människor inte förtjänar någonting alls.
I samma flod kliver vi ner igen och igen medan fragment betyder brott, en brytning det är mingel efteråt och jag orkar inte prata så bläddrar i montaigne, men ser inget
löven ligger som konfetti runt uteserveringarna någon justerar sin stol, det skrapar till i marken och jag vill bort smälla på solpuder och bolta ut i norrort
det är så trevligt här, och jag har fått 3000 på swish
man kan hänga jackan över stolsryggen och det är snart oktober. S berättar om en författare. Han skrev om ”det moraliskt förkastliga i att gå vidare” att blicka framåt, att släppa taget. Det var nog vittneslitteraur, förlåt men det är så roligt.
jag ger sommaren: 2,5/5 kanyler. det var mest götgatan igen, tunnelbanan, ölskum. det här, rakt in till citys flimmer. blodtryck på 135/110 och att jag kollade mycket. vad är det ens för syssla. man är nånstans och kollar, dricker, kollar. så tråkigt. snart moncler-säsong och jag har märkt det är svårt att skilja på höger och vänster, behöver tänka till riktigt mycket ibland. hur blev det så här
Mörkt och grönt som ögonlocken på egyptiska dansöser. En Dam, toppless kommer med ett tomtebloss i vardera hand och ler väldigt tillgjort som hon har asperger eller nåt
Nytvättade sängkläder hänger på tork och det är rått, sjukligt här inne. Jag är så trött på lidelsens sting. Jag skrubbar samma sår. ljuvligt och smärtfyllt och det är INGEN utväg. Labyrinter var ett tema under gotiken och månen, man drog fram en solstol på natten och solade i månens sken. Det kan ni säga nästa gång ni ser någon som inte har gjort Spray tan. Du är så blek att det är som att du solar dig i månen. Någonting är det med himlakropparna. Kaosvecka på jobbet, klappa slå klappa slå, aldrig jämvikt. Jag kräver ogrumlad balans, men hittar aldrig formeln. Grät i förrådet medan jag stirrade på röda glittersnören och jag var inte ens bakis. Jag orkar inte ens dricka på veckodagarna längre. Försöker hitta anledningar dock, öppnade en kamera som visar hur man ser ut på riktigt och insåg att jag måste amputera huvudet. Så ful. Går ut i 20 chattar. Läget? Ta en öl ikv? Aw i solen? Sitta i en park? Vill du bjuda mig på ett glas vin? Vgd? När är du hemma? Förlåt! Ska vi ta en promenad? Picknick ikv? Hur mår du? Kåt? Borde bara utforma ett massutskick, men som tur var kunde ingen och på vägen från jobbet, skar solen rakt in och bildade en vinkel och jag måste in och dricka här NU. Nej jag ska på ICA och köpa fetaost. Sen väl hemma: vad trött jag är. Vad mysigt att läsa euripides tragedier. Poff. Borta. Så kvider en dödsflämtande hind: man kan göra spraytan på klarna, man kan känna ett stånd mot låret i duggregn, i stället för att vila – ta tequila! Har jag något annat än en bön kvar? typ en karta diazepam liggande här någonstans. Jag och en barndomsvän ba ”vi åker och spionerar på Kerstin – hon kanske gör nåt sjukt nu på kvällen!”. Sagt och gjort: vi körde upp i skogarna, parkerade några hundra meter från huset och smög fram genom skogen. Sedan hukade vi oss och rusade snabbt över tomten till vardagsrumsfönstret. Vid soffan stod hon på knä i nattlinne, kolla hon gör verkligen nåt sjukt? Vad gör hon? Viskade vi. Rundade gaveln till nästa fönster och då gick det upp för oss, att hon stod på knä och bad en bön.
Varje morgon åker jag förbi en skylt som det står ”Söderskans” på, som verkar leda in någonstans och jag blir irriterad varje gång. Som att en ”Söderska” sitter och håller på där. Undra vem det är
Kära dagbok. Rensade lite i ett förråd på kontoret i dag. Jag har börjat bli ”händig”, typ som en rånare. 10 steg före. Med den här kartongen på axeln och dom här kostymbyxorna kommer jag alltså inte med st*nd kunna ta spjärn mot väggen högre än lampknappen för att lyfta upp den här partylådan till översta hyllan. 1, 2, 3 då köööör vi! Upp flyger lådan och fyrverkerier exploderar i natten över en vidsträckt tundra. Saker brukar som regel funka för mig om jag inte går på impuls, magkänsla eller försöker ta genvägar. Haha, att försöka skarva och ta genvägar NEJ, det funkar aaaaaldrig om man inte gått långa sträckan först. Utan att ha gjort det går man ju vilse??
På lunchen återupptäckte jag i alla fall tricket: att stampa i golvet bakom människor när de rör sig sakta. Då blir det riktig häxfart på kvast och dom ”aktiveras”. Det är ungefär som att snabbspola framåt. Därutöver har en väninna fått lära sig den hårda vägen att man absolut inte frågar mig om jag fryser och vill ha en filt eftersom jag aldrig gör det. Jag är inte hungrig eller trött heller.
Dagen har faktiskt, nu när jag tänker efter, varit ljuvlig och haft en pistagegrön skärpa. Doften av biltvätt, det är sommar
