drabbades av akut livslust i går när jag promenerade från östermalm till fältöversten. portarna är höga, människorna vackra och grafittin saknar helt en berättare, haha. andades vid karlaplan och tänkte ”det är väsen där”, som cirkulerar stjärnplatsen. en kvinna med guldfiskskål i sin famn sa det till mig i en dröm, ”det är väsen där”. japp, drömde det på riktigt, koketterar inte. hade frågat ”vad händer där borta?”. alltid när jag ska göra en augustinus och slår upp bibeln på måfå får jag så oerhört deppiga grejer. att en frukt är rutten och hela trädet ska huggas ned? okej. tack. känns som att det var inne för några år sedan att dyrka insekter och avsky onyttig bildning, typ frihetstiden. nu har det vänt, puh.
haha grafittin i vasastan: ”svik aldrig dig själv, ge inte upp!” cirkeln är sluten
Lider du av den dolda folksjukdomen KAK – krångla, avbryta och klaga? Hjälp finns att få med kurspaketet ”charmskolan” där Du under en intensiv lägervistelse undervisas i etikettens alla konster och vältalighetens dolda knep. Priset är fastställt enligt rådande praxis till 9000kr/tillfälle. I priset ingår enklare sallader och sovplats i en 45cm bred säng, utifrån argumentet att en rättrådig människa inte ”trashar runt” när den sover. Kursdeltagaren ansvar själv för lämplig bestraffning vid etikettsbrott eftersom prygel inte är tillåtet enligt svensk lagstiftning. Målet med vistelsen är att internalisera en inre plågoande som håller just Dig och Dina reaktioner på mattan. Låter detta intressant – fatta pennan och skriv.
så sjukt en väninna bytte ögonfärg med hjälp av oböjlig intention och bisexual beats eller vad det nu heter
vore så himla kul om en patient väntade i mottagningsrummet för vård, så öppnas dörren och in kommer en modell i klackskor som går fram genom rummet, snurrar och sedan går ut igen. asså förlåt men skrattat åt det hela dagen, vet inte varför?
i eileen fords skönhetsbok står det att man ska vara oberörd av stolen, knappt erkänna den
min ambivalenstolerans har korrigerat sig efter mina känslor. oerhört låg tolerans där, så den intellektuella är hög
så här tycker jag alla ska va
”var och en var förståndig och av ädel släkt, skön till gestalt, hövisk i seder och av en ärbar behaglig livlighet”
tycker det är en sån tydlig internaliserad underlägsenhet att va rolig på bilder
så tråkigt att gå till systembolaget nu och sedan hem igen, hur kan det ens ha ett roligt utfall frågar jag mig.
undrar verkligen varför man blir gränspsykotisk av att plugga litteraturvetenskap. hade en väninna som också blev det. det är nåt obehagligt med ”berättaren”?
att ett kollegieblock kostar 39kr
hade jag tid och pengar skulle jag vilja skriva om antiken, psykologi, andlighet, romantiken, pesten, hitchcock… olika litterära motiv som intresserar mig.. skönhet, försommardiset i grekiska hamnar, eros. saker jag rakt av inte vill skriva om: kost & hälsa, diabetes, mat. synd jag inte lyckas hitta tiden, jag prioriterar mitt sociala liv väldigt högt. det finns inget jag tycker om mer än att sitta på en rymlig, ljummen bar (utan slakteribelysning) och använda brottsstycken ur gamla källtexter som en färgsättning till det omedelbara i livet. regnet mot rutan och taxins bromsljus, galaxer i ölen. jag blev tillfrågad varför jag tyckte om att plugga och svarade att världen får färg. ibland när det vegetativa, bildningsfria tillståndet tar över framträder världen i solblekta funkisnyanser. jag skulle då blöda i pastell. jag kan dock inte så mycket, men är effektiv i att omsätta det jag kan. känner mig oändligt trött på att okontrollerat gyckla, karaktären ska tyglas. men ja, jag är ju till naturen en skämtare. haha jag bara skriver nåt nu?? finns ingen poäng
minns en iakttagelse jag gjorde på lågstadiet när en kille i sexan sprang på fotbollsplanen: ”man kan se i byxan hur snoppen åker fram o tbaka” *skärrad*
kan det va vanligt mellanrum?
enkelt radbyte, så trött på wordpress. dom vill underlätta för alla som vill lägga upp cirkus casino videor och BILDER!!! <3 finaste vackra bilder
vi läste om eros och kanten i skolan. att man lär känna den för man inte vill den ska va där. vet inte varför men jag rös till i hjässan, domnade
älskar att skriva haiku!!!!
Du har kredit på
sex ökenland som viskar
lila slottsnätter
Flickrumsaffischer
när hörnet släpper sådär
och dunen seglar
Rödstugan tystnar
gryningssnön bäddar träden
en virkad gardin
Lugn taxameter
man vet inte riktigt än
aprilhimlarna
älskar att spela saties tredje gymnopédie för långsamt, händerna tunga av blod efter disken. allt lättar, andningen. sen kan jag rekommendera ravels pavane pour une infante défunte. ni ska inte ta mina ord för nonsens då jag har rört mig klumpigt genom dessa stycken som amatör. svala, enkla stycken att luta pannan emot. som en skuldra på nattbussen eller fönstret bredvid, beroende på ens tillstånd. vad underligt jag skriver nu, läst mycket ålderdomlig prosa. så trött på svengelska och talspråk. man måste ju testa nåt annat
gjorde en kasslergratäng i går som blev oerhört god. men det kan bero på att jag ätit krossade tomater och bacon under ett års tid? receptvarning
400 gram kassler och 4 tomater i skivor. en hackad, vidunderlig jättelök. ett block fetaost i läckra fyrkanter. en större burk champinjoner. strimlad paprika i lag, sån billig burk på ica att man reagerar ”wow!”. jag tror man kan lägga i vad man vill, kronärtskockor, aubergine, oliver?? gratäng är tydligen extremt bra. huvudsaken är att man steker skeptiska råvaror mjuka, typ löken, innan man avancerar till gratängen. haha vägrar styckindela detta eftersom jag vänder mig till läskunniga. vet inte vad kutym är med gratänger men jag samlade all fyllning i gratängformen och gjorde sedan en sås på krossade tomater – basilika, creme fraiche, pressad vitlök, salt peppar blabla tråkiga kryddor, lite ättika? alla har ju sina favoriter där. sen grädde då för att mjuka upp den dystra känslan. därefter hällde jag det våta i formen och smetade runt så det hamnade i alla så oåtkomliga hål ;) strösslade riven ost över och sen ugnsgräddade i 30 minuter med folie halva tiden. vet inte varför, vad är folie? har snappat upp man har det ibland, men inte förstått varför, så kände mig nödgad att göra ett konstnärligt performance efter 15 minuter då jag gick och öppnade ugnen, ryckte av foliet och stod sedan och vinkade ”farväl” med det, som att jag stod på en tågperrong i stenkolsrök som i dikten av gustaf ullman
hade pasta till. perfekt vardagsrätt. nu måste jag rusa till skolan. min nya förebild är don quijote, han hade verkligen rätt
sexrobotar vill garanterat lära sig mer om EU och diabetes. ”tycker det verkar intressant”
