jag kan inte sluta tänka på att mina tankar är i 16:9-format. utdragna. jag satte mig upp i sängen i går, jag skrek nästan vid tanken på att tankarna krymper på längden. till slut återstår bara en brevlåda, ett tunt streck omgivet av svarta kanter. då ser man ju ingenting. vilken fruktansvärd stress om formatet på tankarna skulle fluktuera, usch. får inte tänka på det!!!