västermalmsgallerian är som spökhuset på gröna lund. vita docker som sitter i affärernas entréer och hälsar kunderna välkomna. carlings har rockiga, sura docker. det finns en affär med killar där dockerna hoppar mot en i skyltfönstren och skrevar samtidigt. man ba: – ta det lugnt! tänk om jag nyligen hade gjort slut med en kille som jobbar i mataffär! han extrajobbar där under tiden han studerar till… corporate… business… master.. executive. sedan går jag dit iförd solglasögon och handlar rosor medan han sitter i kassan. exet känner inte igen mig, efter jag betalat säger han “kvitto?”, varpå jag tar av mig solglasögonen och svarar: “jag behöver inget kvitto. men jag behöver dig”. sedan kastar jag rosorna på honom, klättrar över varubandet och börjar suga av… närå. kom i alla fall på den novellen i dag! en liten detalj stör mig dock och det är att han lär känna igen mig trots jag har solglasögonen på! måste finslipa den biten, sedan ska jag skicka in ett utkast till bonnyer. det var en telefonförsäljare som attackerade mig på vägen hem. jag sade: “jag behöver inte mer kontakt”. då syftade jag förstås på den kontakten av andlig/spirituell karaktär. jag försökte ju öppna upp kanalerna i går och rita budskapen som kom till mig från andevärlden. den här bilden “kom”: