året är 1994 och mamma tesso promenerar längs st:eriksgatan, över karlastrandsleden medan stadsdammet knastrar sagolikt under hennes röda klackskor. i väskan ligger hennes repiga cd-walkman från philips i matt metallic och i öronen dundrar basic elements nya singel “touch”. solen hettar mot tegelpannorna och friska vindar bär henne när hon svänger in på karlbergsvägen. det är i mitten av mars och hela stockholm har vaknat till liv igen efter en lång och utdragen vintersömn. när mamma tesso korsar odengatan möter hon en kvinna i trenchcoat som jäktat drar sina overallklädda barn i släptåg över gatan och inspirerad av musiken flörtar tesso med kvinnan, samtidigt som hon tänder en ny marlboro menthol. utanför café mocca mayhem vid odenplan sitter män med blonda, höga hår iklädda stora kostymer och solglasögon. tesso bär själv en businessinspirerad outfit i dag och tänker att männen är hennes kollegor. åh nej, ingen flörtning här inte, utan mer snack om organisationsutveckling och godwill. hennes tankar rusar och plötsligt blir hon medveten om att hon står precis utanför cafét och glor rätt in i uteserveringen. en av männen möter hennes blick och drar upp solglasögonen. tesso flaxar till och börjar manierat jäktat rusa ned mot sveavägen med blossande kinder. hon knyter sin jacka hårdare runt livet. nej, nu var inte kritstrecksränderna lika roliga längre. “dumma mamma kommer aldrig kunna bli något” ekar i huvudet medan hon vandrar sveavägen ned. hon stannar upp och byter till sin sprillans nya ace of base-cd “happy nation”, väljer spår 10: “dimension of depth” och tänder kaxigt en ny cigg medan stråkarnas vemod bankar i takt med hennes hjärta. sedan konstaterar hon: “jag behöver inte bli någonting, jag är redan. så mycket offer i denna gudsförgätna stad utan varken stil, smak eller pengar. fattiglappar allihopa”. sedan spottar hon malligt och efter att ha passerat hötorget tar hon de dammiga trapporna upp mot mäster samuelsgatan. klackarna ekar mellan husväggarna och skolbarnen hon möter gapar, men deras allergikerutseenden bara provocerar henne mer och hon befriar sitt svarta, långa hår från den vinröda scrunchien med ett ryck, kastar av sig sin jacka made in janteland och bättrar på sitt bruna läppstift. “oooh yeah” väser hon för sig själv medan hon svänger in på birger jarlsgatan. mamma tesso fortsätter gatan ned och svänger till vänster innan riche och efter några vingliga steg står hon utanför the living room på ingmar bergmans gata 2. det är skymning och neonljusen lyser upp fukten som emanerar från rännstenen. hon sluter sin hand runt stenen i rosenkvarts som hänger runt halsen och viskar tyst för sig själv: “love is paradise ’cause love multiplies”. sedan går hon in genom dörrarna.