jag förtränger alla mina aggressiva impulser och har delvis därför ångestproblematik, men ibland brister det. som i dag när jag går över gatan. en bil svänger hastigt in på gatan och jag ser i periferin hur nära den kommer mig innan den stannar. här slås jag av en sådan stark vrede att jag håller upp handen som i “talk to the hand” och fortsätter gå över övergångsstället och, det här är bäst, inte ens tittar på bilen. ryser av välbehag nu… som när det är möhippa och 4 fulla skator kastar dildos omkring sig. inte en blick åt deras håll… när djur låter på tunnelbanan, nej, jag möter inte ens deras fula ögon. åååh, det är kanaliserad sadism. som den gången 3 kåta gubbar pratade med mig vid ett övergångsställe. min reaktion: kult mobil jag har i handen på restaurangen *inte ett ord*