idag höll regnet mig fången i garnisonen. det blev allt mörkare utanför fönstren, blåsten röt från ventilen. kvällen stövlade in och torkade av sina lortiga sulor under mina ögon. då, helt plötsligt, framför mig, eller vänta, jag måste bara: jag bläddrade igenom C-uppsatser idag. fan vad jag hatar flummare som ba får csnpengar för att skriva typ “middagsbordet – vår levande sittplats i livet och olika perspektiv på synsätt i vår vardag” alla gulliga meningar med poetiska, jävla “snälla” semikolon. vi fortsätter: då framför mig, eller vänta, jag måste bara GUUUD! jag lär åka in till sjukhuset imorgon, min operation gick fel, jag blev infekterad och skit. det gör så jävla ont *tar en till alevdeon* slutligen, DÅ FRAMFÖR MIG. men liksom JA. inte vet jag?!! det var väl bara nån betjänt som städade gölvet??