varför jag föredrar agnetha framför “frida” (asså varför kallar hon sig för det när hon heter anni-frid? känns.. inte helt ok) är att agnetha låter sin stora sorg komma till uttryck i kroppspråket och mimiken. till textrader som “no one to turn to you know how it is” står frida och SKRATTAR, klappar händerna, tar fram en boll och typ låtsas göra pippiflätor med håret eller motsvarande. agnetha står bara där – helt förkrossad – och stirrar ut i intet.

älskar the day before you came som är en agnethasång rakt igenom med city, cigaretter, en kille som aldrig kommer, “kontor”, ensamhet osv. det är så himla fint när hon sjunger “It’s funny, but I had no sense of living without aim. The day before you came”. stråkarna dryper av sorg och jag vill veta vem killen är, vad hände dagen han äntligen kom? gick han igen? anledningen till varför jag är ÖVERTYGAD om att det är en kille är för att jag “lever mig in i låten” hehe

hoppas att han bara försvann, dagen efter han kom.