det har regnat flera liter. mamma TESSO står i korsningen s:t heliumgatan-ritalingatan iförd en blek trenchcoat och omfamnar tunga böcker om trolldom och mystik. neonskyltarna från sexdistriktet lyser upp henne bakifrån som en dimslöja. tessos hår hänger som en svart disktrasa från skallen och ciggen är dyngsur. hon blickar in genom ett dunkelt upplyst skyltfönster med en blinkande neonskylt fäst på dörrens insida på vilken det står: roshanna chaman. mamma TESSO minns seanserna hon och desiry hade i den hyrda lokalen på bahlmezain-gatan medan desiry fortfarande var i livet. en gång hade desiry som orutinerad överlåtit sin kropp till en ande av misstag. desiry hade flygit upp med armarna formade som ett kryss och skrikit “vad gör ni här!!!!!!!” med mörk mansröst. då hade mamma tesso agerat snabbt. hon hade ryckt fram järnkorset och viskat änglaramsan: “tre änglar, mercedez autentica lemonada, straight arrow – angel heart!!!!” varefter ett ljussken i form av en ros exploderat ovan seansbordet. desiry hade sedan fallit tillbaka i stolen och pärlorna från halsbandet hade kastats ut över rummet i kaskader. tesso öppnade dörren. längst in i lokalen, som mer liknade en smal korridor belamrad med hyllor på vilka krus och flaskor stod uppradade, satt roshanna i skenet av levande ljus. roshanna reser sig upp och en vindpust dundrar fram genom rummet, så stark och ökenhet att tessos hår nästan torkar. en mörk röst ekar i mamma tessos huvud: “kom dödsdocka! kom gudinna! du har förlorat någon nära, men hjälpen är inte långt borta”.