jag har försökt hålla mig från att koka kaffe hela natten eftersom man ska sova på natten, men nu börjar det bli svårt. facebook, kaffe och bara ta in alla intryck, kolla igenom fotoalbum, sitta framför news feeden, det är som att stå med vinden i håret och andas. jag kan inte njuta av landskap. jag förstår inte hur det fungerar, om grejer utsöndras av att se en vägg av skog, moln, någon himmel? för mig “utsöndras” (klibbigt ord, kan inte ta i det en gång till utan tumtecken omkring) det när någonting passar på plats i sitt sammanhang. som ett balanserat ansikte, JS bach fugor eller vad vet jag? vita saker? en skogstjärn är stökig, föga symmetrisk och moln oroar bara. idag är det den 3:e oktober.