idag på tunnelbanan var det så trångt att jag praktiskt taget körde third base med killen brevid. jag kände heta pustar kaffeandedräkt och lökdoft. såg pölar av morgonsöl i “fina linjer”. urgammal hugo bossparfym. barn med friska hårsvall under mössor; svett och slitna, stackars människor med gropar i ansikten och citytidningar. en rödslagen finne mindre än en centimeter från min mun och jag spände hela kroppen. vilket ont kroppskontakten medförde, försökte jag delge sex människor i en cirkel tryckande dun omkring mig. så klev jag av skiten, köpte en latte och insåg att min kamp här i livet är att komma innanför tullarna. bara det. ingenting mer.