det värsta jag vet efter att trycka mitt beniga arsel mot tunnelbanesätet och stirra ut i havet av förortsmänniskor, tänka “det här duger inte” är törra pastasallader. idag köpte jag “himmelsk kycklingkärlek” eller vad det nu kan tänkas heta. efter några tuggor började jag fräsa och slå i luften. jag reagerar på precis samma sätt när jag upptäcker att ett stort fordon åker nära mig. då kommer en del automatiska tankar, som: “är vägen tillräckligt bred?”, “måste jag flytta mig?”, “är det nu jag dör?” efter ytterligare ett par tuggor övervägde jag att SPOTTA i salladen eftersom den var så kall och törr. antingen det eller springa till vattenkranen och späda ut den. jag är fortfarande riktigt arg, hela jag skakar.

jag gjorde ett prov idag. jag kan inte hantera provsituationer alls. jag får en intensiv skräckkänsla så fort jag inte förstår någonting vid första anblick. jämförbar känsla: som att en läkare skulle säga “du har två dagar kvar att leva”. en skorrande, utdragen helveteston i mellangärdet. så blir jag förlamad och kan inte tänka. mina tankar GÅ-R SÅ-.-.HÄ-R- istället för såhär. jag börjar darra på handen och skriver som att jag ritade krullhår på någon idiotjävel på pappret, istället för att göra ansatsen till en uträkning.. ritar jag!! *kreativ själ*