jag har verkligen rejection sensitivity till den grad att jag alltid känner mig som någon på ungomsvårdanstalt. tänk följande, någon pratar i telefon på tunnelbanan och säger: “fan vad du är cp” till personen den pratar med. min reaktion: tack! *gapar sårat* sedan går jag hela dagen ba “jaha, kul att man är ett cp SKITKUL”