kokat kamomill te. det kan väl vara gott. i prag mötte jag en blondin som hade en stöddig, kisande blick och slavisk mun. svårt att förklara. vid tillfällen när en blondin presenteras som äventyrare i en gammal sagobok är den ju riktigt speciell. har ett bylte på pinne och fattar ingenting, blir medvetet vilseledd eller lurad av något fabeldjur. han följde mig till mitt hotellrum genom tågstationen där det fanns små dunkla hörn och det åskade redan. jag är brunett och hade köpt små vodkaflaskor som ramlade ner från sängen hela tiden. vi pratade och rökte i takfönstret som jag glömde stänga och morgonen därpå hade det blivit ränder på väggen av regnet. jag satt i ögonhöjd med jeansen och såg sömmarna över pulsen, dunk dunk. vi släckte och lyssnade till hur regnet, trafiken och fredagen avtog nere i europa. det är såna där möten som snurrar i en sandvirvel. sedan inträffade vissa händelser som ledde till att jag en månad senare åkte till warszawa på affärsresa och promenerade utanför universitetet där han doktorerade. jag skulle bara kolla en sak