jag har gjort trevande försök till picknick nu två gånger, men det är alltid för grått och opålitligt väder vilket gör det hela till en sorgsen upplevelse. något sällskap intill fyller år och vimplarna fladdrar i en kall vind från bottniska viken typ. det är verkligen “studenten” ute. regnet låter som nån tappar ärtor och jag ligger i skräddarställning under täcket och söker olika jobb. man måste liksom söka 100. det är samma med tele fucking marketing, fler samtal, öka kontaktfrekvensen, öka, öka. upptäckt det ser fånigt ut när jag har chinos. liksom skitstora chinos och åtsittande skjorta, va fan håller du på med ens. jag läser doktor faustus nu av mann och i den berättar han om vackra fjärilar som “låtsas fly” lite lojt när det kommer jaktdjur. dom smakar nämligen riktigt illa och alla vet det, så dom behöver inte hålla på, typ kamouflera sig. haha. känner att jag vill prata franska mer, en på grindr skrev salut och jag vill svara ca va nu. typiskt det är ångest för mig, “vågar inte svara” och jag jobbar i telefon. jag kontaktar människor dagligen med ett ärende för jag har jättesvårt att ta initiativ till kontakt eftersom det känns som jag “förlorar” då. verkar inte lära mig något av mina kontakter. kanske ska försöka sälja något till honom? voulez-vous va säger man? me donner des cours en français. est-ce tu veux m’apprendre le francais? 20 euro l’heure?? ok, det är inte sälja kanske. men min kropp då? så deppigt man e så pass gammal att ingen skulle betala ett öre för ens ruttna skitkropp längre. jag känner att jag bara vill ligga kvar här och fantisera ett tag