jag vräkte i mig 25 salty licorice chewing gum och känner tuggummits lätt laxerade effekt ta ut sin rätt. nej, jag har verkligen aldrig problem med “magen”, bortsett från all ångest, men den kvittar jag: höhö! kaffet ryker, mina bröstmuskler ömmar. speciellt över hjärtat. fantomsmärta. brinnande vulva, skoja, nej, är det metaforer jag aldrig förstått så är det alla som har att göra med hjärtat. ryms det mycket omtanke där? varför just i hjärtat? för att det bultar? för att det är navet i människans kropp, vårt viktigaste organ? jag fylls av vämjelse när jag hör människor prata om hjärtat. overheard in skanstull: “*barnkvinneljud* mitt lilla hjärta bultar så hårt och pickar i min lilla, LILLA bröstkorg!” öööh normalt, hoppas du dör på kuppen. jag minns en dikt min äldsta syster fick över msn som hon dekorerade kylskåpet med. den skulle vara “fin” och poetisk och innefattade 1. en äcklig FÅGEL som skulle vara hjärtat och så satt fågeln och “pickade” (alltså, jag svimmar bara av att skriva det här) och jag vet inte om fågeln hackade sig ur bröstkorgen eller hur den slutade, eftersom jag slutade läsa då dikten var lika fräsch som en ändtarmselegi! hon måste sluta byta msn med kumlafångar. nej, jag tycker hjärtat är ett ytterst obehagligt organ som man ska ägna så lite tanke som möjligt. när jag blir rädd rycker det i hjärtat.