jag sitter och dricker en norrlands och tänker på florens och aten. min systers ex skrev till mig på facebook. det var väldigt ödesmättat. “it’s been long time.. very long time”. jag frågade: are you still in the hotel business? “no i am working as stockbroker” svarade han och innan jag hann skriva nåt skrev han: did you ever visit greece again? och jag såg atens grå himmel och önskade jag hade gjort det. är det över nu? tänkte jag. jag frågade om min syster, hur hon hade mått. still can’t believe she’s gone. han svarade “very sad girl, much trouble always smiling” och avslutade konversationen med “be good”. det är det svåraste som finns.