jag vill börja förlora
jag håller på att flyttstäda. alla i djup kris hittar religion. jag upplevde mig som fången i en biblisk parabel där min lägenhet bara blev mer smutsig ju mer jag städade eftersom den aldrig renoverats. färgflagorna föll ned mot golvet och de kvarvarande hålen ordnade sig i mönster som reste sig i labyrinter, vilket jag en gång sa till en psykoanalytiker med stånd innan jag bad honom och gud om förlåtelse för min synd och orenhet. eftersom det inte blev bättre försökte jag stilla mitt sinne med sensmoralen att “det kanske aldrig blir rent, men det kommer bli ok”, men när jag sedan drog undan badkaret, där seriöst ingen varit sedan dinosauriernas tid, förstod jag att var tvungen att ÖKA och bli en svävande buddhist i blöja. för söker man förlåtelsen är bönen om den en återvändsgränd. ångesten inför tystnaden strävar efter att omvandlas till skräck och skräcken leder sällan till någonting annat än en rad nya, olämpliga handlingar som impregnerar golvplattorna med färsk skuld och till slut är man ruinerad och det är väl då en man börjar mörda. vilket jag tyvärr ville göra med badkaret, eftersom det inte gick att dra “hela vägen ut”. så jag fick stå på huk och gnussa på diagonalen med en “kalle anka grej” som liknade en hårborste på medeltiden och medan jag tänker på andningen och funderar kring “vilken underbar livsläxa det här kan vara” kommer jag åt en “string trosa” som håller en slags tvättställning hängande i taket och den ba RASAR rätt ner i huvudet på mig?? jag hittar ingen livsläxa någonstans utan skriker och lägger mig ner med pannan mot det där solkiga, kalla smutsvattnet och där och då konverterar jag till fucking rastafari. kunde se en hasch cigarett dansa på en sandstrand i mallorca eller vilket land nu rasta e, men det var nog bara “det där röret” under badkaret. aja, eftersom jag är nån i LA säger jag “tack”, för det heter inte AJ utan tack och jag reser mig sedan på ömma knän och fortsätter skrubba. jag har blivit totalt ödmjuk av att flyttstäda min lägenhet och har insett vad this too shall pass egentligen betyder. innan tänkte jag helt endimensionellt, typ “ja det gör ont i överallt nu, men sen kommer jag hålla på med datan i soffan. gu va skönt”, men datan och soffan will pass too. allt gott will pass och allt ont med. bindningar skapar bara lidande. älska aldrig något i dag om du inte klarar av att förlora det i morgon. jag vill börja förlora