jag älskar att ladda hem utilityprogram till datorn! det finns så mycket olika saker på internet. jag tror internet är det bästa på hela datorn faktiskt, om jag måste välja.

idag: haft magvärk över min farmors kvarlåtenskap, över hur jag ska hantera hennes bortgång, rent materiellt. jag vet vad som ska spelas på begravningen, inte så mycket mer. det gäller inte mycket pengar alls, däremot mycket möbler, smycken, bilar som måste säljas och “papper” som måste ordnas och som sagt: en begravning *uppgivet läte* ingen kommer hjälpa mig då jag som ensam arvtagare står alldeles ensam, vänta, bloggar jag på blogg.aftonbladet.se eller. gud, jag låter ju som en sliten lärare med sjuk mamma som skramlar med kollekthåven i kommentarsfältet. hon har mindre än ett halvår kvar, säger hennes läkare, ok, jag veeet att det är en farmor. en karaktär i lika hög rang som ex. “faster” eller “kusin”. gamla människor dör, yngre människor dör, ibland dör barn. vid tanken på en kollekthåv full av martyrmynt — jag har blivit min farmor! inte så konstigt med tanke på att jag har spenderat otroligt mycket tid med henne, på gott och ont. jag ska skriva nån platt skrivarkursgrej om det senare, typ döden*livet*stjärnorna blabla fuktiga händer, vinter men asså, jag orkar inte nu… “jag kommer hem till jul!” säger jag när HON orkar ringa. jag förmår bara inte att gå resterande liv med vetskapen om att, ni vet, att jag aldrig åkte hem. utifall jag skulle vakna en dag som söndertransplanterad, sentimental fyrtioåring med typ vinflaskor i sängen. man ångrar ju allt, och som duktigast är man på att ångra när någon dött… slumrar hon uti mullen innan december? som i den där sången med den lilla flickan på lasarettet, som ironiskt nog summerar hennes och min syn på livet. inte bara slutet; upphällningen utan hela långa livet. det är bäst att alltid vara bröstsjuk.