Mmm coolt jag kan live blogga står på tuben o röker en fimp jag hitta, Kungsträdg. 6 min men nu åker jag ner. Hade jag väska näää

nu ska jag på riche o möta upp mitt ex o sen gå på bockerians jul fest?? hämta ett svärd och d

olika prat manus jag gjort inför seminarium????

”Sen började pesten härja och han skulle till rom och ställas inför rätta . det var krångligt helt enkelt. Andra hade det väl svårare men ändå. Jag är imponerad.”

Haha jagr imponerad. Låter som jag skriver för en café blogg

dock måste jag säga, den bästa bok jag läst i år va en biografi om gallileo gallilei, när jorden stod stilla hette den. ursäkta för att jag läst idehiostoria a men tycker om att prata om det och är full+benxo

trodde cancersjuka skulle sitta på oxy men det va mest stjärt salvor o glasögonfodral, klockor som tickade. det lät som dom sa ”inne,inne,inne” när dom tickade så tänkte det va demoner typ

jag har en film scen

karlaplan kl 19:33, en tom fyra. en tjej med romantiskt utseende, inte åsikter utseende, inte synas utseende överhuvud, iaf hon sitter o sminkar sig

hennes  kille har för tjock trench coat, han har inte det på sig nu men har det alltid på fester, jobbar som nåt där killarna har 4m förhud, typ film – han kommer in i rummet och byter låt ”du har så konsitg musiksmak, kan inte lyssna på sånt här när folk kommer”

”men jag gillar att sminka mig till den här”

*han byter till skam rnb typ jean paul lr motsv*

hon kollar på sitt armbandsur och suckar

eller det va ingen bra scen, men låten hon lyssnar på är STAND BACK med stevie nicks

en skruttig baltcirkus hade slagit sig ned på högdalsfältet. mellan tälten sprang solbrända, tatuerade karusellmaskinister och luktade öl. myror dansade fram på dom där repen som höll tältet uppe. vi sätter ungarna här så får dom titta på myrorna ,gratis biljett. jag ville ha en stång och suge på, och var redo för en polka. jaaa, man hör mycket på cirkus, karuselleer som skramalr och behver gå bort ibland och känna in naturen. stå ensam och tänka vid ett stängsel, ”tänk”, så surrar det i öronen som öknens hetta. jag slog ned min blick för att samla fattningen och såg då något som liknade ”sats” på en dragkrok men förträngde det. säkert bara lite spilld vanilj och det gråter vi inte för. det var en välidgt het dag och jag hade på mig ett par störiga polyester byxor som skar upp i ändan och inget riktigt kändes bra

forts följer…

håll bara ut ett tag till, det rullar in moln av morfin sen

största lögnen är att man måste kämpa för att vinna. vinnare tävlar inte. har man överlevt och syns, ja då är man en förlorare

tjeeena, man kan anv rumpan som brevhållare, testa lek hemma hos en skuldsatt. ett jävla streck rätt in med kläm på sidorna. som en korv med brö gratis för brev då..

i ruinerna av sina gudar lever dom i surrogatens tid. alltså måste killar dom ser upp till statuera ett exempel. fortfarande e macho viktigt pga. viktigt, och viktigt är då  fadersförälskelsen sublimeras genom ett lämpligt surrgoat. inte impotent surrogat på byline bild

vill gå i klosterverksamhet men killarna ska inte ha pott frisyrer. eller, tror ni det är min tid nu pga. me too? alla hetero killar RUSAR

I ”Om historiens nytta och skada för livet” markerar Nietzsche en kritisk hållning till det sena 1800-talets historism, ett slags osunt förhållande till historien han upplever som en belastning för det mänskliga livet och dess framåtskridande. Individen kan använda sig av historien i livsbefrämjande syften, men endast om den balanseras av det ohistoriska, glömskan och inte enbart uppfattas som en vetenskap. Nietzsches bakgrund som filolog framträder inte bara i hans talrika hänvisningar till antika tänkare utan såväl i hans indelning av individens historiska behovsformer utifrån en måttfullhetsprincip. I det monumentalistiska, antikvariska och det kritiska förhållningssättet till historien innehåller varje begrepp både sitt gift och antidot. I likhet med Aristoteles dygdlära handlar är det livsbefrämjande förhållningssättet till historien medelvägen mellan ett för mycket och ett för litet, mot bakgrund av individens behov. Brukandet av historien i individens tjänst framträder i Nietzsches skrift vid sidan av glömskan, som en förutsättning för ett autentiskt liv i nuet.

Freud identifierar också en sjuklighet i sin samtid vars symptom är en allmänmänsklig vantrivsel i civilisationen. Utifrån en psykoanalytisk förståelse av den intrapsykiska individuationen tecknar Freud en analogi till civilisationen, där jagets avkall på auktoritet svarar mot det gemensamma intresset av lag och ordning. I Freuds analys framträder en paradox. Med avsikten att undfly lidande organiserar sig människan i ett samhälle, vars konsekvens är implementationen av ett kulturellt överjag som likväl upprätthåller det, likt ”en garnison i en erövrad stad” (Freud, 1998: VII).  Samhällsbildningens nödvändighet utifrån ett nyttotänkande bildar klangbotten i kontraktsteoretiker som Rousseau och i viss mån Hobbes. Determinismen som kommer till uttryck i Freuds tecknande av civilisationens spänningar, som varande upprepningar av intrapsykiska konflikter, går att belysas i ljuset av Darwins evolutionsteori vars idémässiga kölvatten aktualiserade den fria viljan som filosofiskt problem. Det är inte orimligt att påstå Nietzsches kritik av historismen föregriper Freuds analys av civilisationens tillstånd. Det skapande, autentiska jaget riskerar förkvävas i civilisationens skugga, där idisslandet av historian går betrakta som ett uttryck för en förmäten övertro till förnuftet. Beröringspunkterna mellan Freud och Nietzsche framträder i människosynen. Rörande överens tycks de vara om att människan till sin natur är irrationell, men där Nietzsche i polemik med sin samtid betraktar instinkten som en frigörande kraft är Freud mindre radikal och mer en vän av förnuftet. Med utgångspunkt i individen söker han det irrationella elementet i kulturen, utan att polemisera sina artefakter till sin samtid. I skriftens inledning gör Freud gällande han själv är obekant med den oceaniska känsla av evighet, som enligt hans vän är tillräcklig för ett religiöst förhållningssätt till livet. Likt en vetenskapsman söker han sedan dess upphov och liknar processen vid en arkeologisk utgrävning. Nietzsche och Freuds  texter kan betraktas som en uppgörelse med upplysningens människosyn och framstegstänkande. I tomrummet efter gud växte naturen fram, som Kant påpekade och i Freuds civilisatoriska pessimism och Nietzsches kritik mot det osunda förhållandet till historien, skulle jag vilja påstå det framträder en vilja att behäfta livet med en oförutsägbarhet; en potential. I Freuds fall kommer den till uttryck genom underminerandet av medvetandet genom det fördolda livet av driftsimpulser. I Nietzsches fall genom en tilltro till en skapandekraft i jagets tjänst som kan förlösa individen och historien från deras ömsesidiga bojor. I kölvattnet av Darwins evolutionsteori är denna längtan inte svårbegriplig.

I Horkheimers text ”Förnuftets död” som publiceras nästan ett sekel efter Nietzsches födsel framträder en marxistisk kritik av samhället. Horkheimer skildrar efterkrigstiden som kalkylerande och målrationell och upplever att tänkandet har förlorat sitt otium. Kunskapens egenvärde har undanträngts ur filosofin. Utifrån ett historiematerialistiskt tänkande argumenterar Horkheimer för att själva värderingen av förnuftet har blivit avhängigt dess verkningar inom en kapitalistisk produktionsapparat. I andra världskrigets skuggor framträder fascismens samhällsorganisation som ett förkroppsligande av den destruktiva rationalitetens principer. Författaren menar människan  i det fascistiska samhället tvingas överge sin subjektskraft och identitet i förmån för en flytande anpassningsbarhet, eftersom förutsägbarhet och pålitlighet är egenskaper som premieras inom totalitära samhällsbetingelser.

Horkheimer placerar Nietzsche och Freud  jämte varandra som tänkare i samma utvecklingsväg från upplysningen, mot ett tömmande av förnuftets idé. Moralitetens död utforskas inom psykoanalysen där demaskeringen av moralen, som produkt av den internaliserade fadersgestalten är ett uttryck för den skeptiska urholkningen av universella idéer. I likhet med Nietzsche och Freud finns en ambition att beskriva individens tillstånd i sin samtid. Horkheimers text utmärker sig genom att vara tydligt författad utifrån en marxistisk position. Filosofin beskrivs sedan Descartes ha ställt sig i det förhärskade produktionssättets tjänst, vars rationalistiska skepticism urholkat förnuftet och därigenom splittrat subjektet (Horkheimer, 1941). Nietzsche såg likväl i sin samtid en liknande hemlöshet avseende individens förhållande till dygder och begrepp, men inte i första hand som resultat av en kapitalistisk produktionsapparat. Trots Nietzsche ondgör sig över den historiska forskningens nyttighet betraktas denna som en konsekvens av hans samtids destruktiva historism, som uttrycker sig i en oförmåga att appropriera historian i livets tjänst. Nietzsche tilltalar sin samtids forskare: ”Ni respekterar inte folket eftersom ni inte tillåter er själva att ha en sann eller säkert grundad uppfattning om dess framtid” (Nietzsche, 1998: VII). Om Nietzsche utifrån sin kritik av historismen i ljuset av auktoriteternas död varnar för nihilism, skildrar Horkheimer i skuggan av andra världskriget ett massamhälle där nihilismen förvaltats av fascismen. Horkheimers förståelse av förnuftet som civilisationsbärande i tämjandet av instinkter bildar klangbotten i Freuds föreställning om överjaget. Men i kontrast till Freud betraktas förnuftet här genom ett marxistiskt raster, som ett begrepp vars definition inte avsett omfatta samhällets lägre klasser. Med anspråk på universalitet innehar det objektiva förnuftet en solidarisk potential, men i kölvattnet av liberalismen inflytande har denna potential underminerats genom systemets inneboende skepticism.

Sammanfattningsvis upplever jag att Nietzsche ser en utmaning i sin samtid, ämnad för den medvetne individualisten, som med självkännedom och behärskning kan förhålla sig till historien i livets tjänst, som en skapande verksamhet. Freud identifierar en generell vantrivsel i samhället som han härleder till civilisationens uppkomst i analogi till individuationen. Vantrivseln är således priset individen betalar för den nytta samhällskontraktet inbegriper. Horkheimer betraktar förnuftets målrationella yttringar i sin samtid som varande ett resultat av den härskande klassens historiska tolkningsföreträde.

är stolt över mig varenda gång jag skriver mo uppe i fältet och den inte föreslår monstercockland utan mondo.su.se

eftersom spotify ger 3 mån gratis heter jag nu kalle anka städ dotter AB där nu, så följ mig där skoja jag ska börja blogga igen

I motsättning till vad många tror, är inte Lorem Ipsum slumpvisa ord. Det har sina rötter i ett stycke klassiskt litteratur på latin från 45 år före år 0, och är alltså över 2000 år gammalt. Richard McClintock, en professor i latin på Hampden-Sydney College i Virginia, översatte ett av de mer ovanliga orden, consectetur, från ett stycke Lorem Ipsum och fann dess ursprung genom att studera användningen av dessa ord i klassisk litteratur. Lorem Ipsum kommer från styckena 1.10.32 och 1.10.33 av ”de Finibus Bonorum et Malorum” (Ytterligheterna av ont och gott) av Cicero, skriven 45 före år 0. Boken är en avhandling i teorier om etik, och var väldigt populär under renäsanssen. Den inledande meningen i Lorem Ipsum, ”Lorem Ipsum dolor sit amet…”, kommer från stycke 1.10.32.

Syntolkning: i tv-serien ”bananer i pyjamas” strålar skymningsljuset in när dom har lekt färdigt

going ’bout a hundred, mascara runnin’

never ever been a blue calm sea

vidrigaste spiralen att fastna i e den alkohol, sociala medier, skräpmat, netflix, porr, ”förälskad i ingen/alla”, buzzfeed, aftonbladet osv
allting är för enkelt i den och tvivlet e så stort i den
jag har kommit på värsta grejen jag inte gjort förut: att göra saker sakta, typ ny rytm. asså det kanske e mindfulness? inte varianten jag trodde det var, att typ ”hjärtat är en kokhet fågel som hackar sig ur bröstkorgen samtidigt som 4 strån på skallen blåser svalkande i höstbrisen”, utan duscha längre tid. inte riva snabbt med en klutt såpa i arslet och sen jäkta ur duschen och välta kattlådan. FEL. om man gör saker sakta, då flyttar man och tömmer lådan först, moppar ner gruset i avloppet och sen smyger in i duschen som fått stå på extra länge. tar mycket dusch creme, tvålar in kroppen ordentligt, låter ett finger eller två glida in i prutten. skoja. men jag har inte förstått det här innan. en förutsättning för att ”klara sakta” är att andas in genom näsan och ut genom hjärtchakrat. man andas givetvis ut genom näsan men föreställer sig att energin åker ut genom hjärtat. då lättar själva klumpen i magen också, som varit min ständiga följeslagare sedan ca 3 års ålder. när jag mediterade insåg jag att man andas åt andra oxo, flummigt va. mitt mantra för att klara en dag ”sakta” är att hela tiden tänka på att släppa belönas av kroppen. lyckas man släppa en sak, kan man släppa nästa. till slut kan man TAPPA ALLT och köpa 2g ladd o en tetra rött skoja. men jag tänker t.ex. i går läste jag staten och fattade inte en grej, då reste jag mig upp och började göra joakim von anka-cirklar i golvet, prata med mig själv innan jag ba: SLUTA. släpp, det e en fucking dialog. det visar sig på nästa sida. ja, såklart det gjorde. jag var bara en idiot som ville härja. glavkon, adeimantos lr vem fan det va fatta inte heller. poängen var att inte fatta. om man inte ska sitta kvar med boken ska man diska eller dammtorka någon yta. sociala medier är ett straff. jag kollar min feed och blir skrämd, det känns som att bli hotad/förförd. jag tror gud är strecken mellan punkterna och det är högmod att tro gud skulle missförstå en. ibland när jag är i spiralen vill jag bli vald av gud för jag vill känslan ska upphöra, av att vara ett tygdjur stoppad med skavande bomull. men viljan är straffet. utanför den, mellan punkterna vilar jag i hans händer. gud är inte skyldig – släpp. anyhow
jag köpte ett par trådlösa hörlurar så e det en kåt, full tjejröst som babblar i dom hela tiden, så irriterande?? ”power on öuuuh” ”power off ööuuh” ”device connected fuck me” ”battery loouww *hick* ;)” orkar inte. kan det inte va pip pip. det SL ljudet usch, älskar att det är höst nu, eller typ snart. hoppas det finns några i klassen jag kan gå på gula villan med. INTE såna med fluga som surrar runt munnen och hätta. vill ha en råbiff. har insett jag måste rekrytera en sån till min vänskapskrets eftersom det vore sådan skräck om en terrorist m kniv kom o alla ba.. hej! aja, hoppas jag klarar av att gå på event i kväll utan att ”förstöra nya dag grejen”. tror jag ska duscha sakta det första jag gör i morgon INTE TA UPP DATORN sen ta en treo, gå till biblioteket och läsa bibeln. köpa kattmat. just det, jag bor ju med två katter och den ena e typ ”femme fatale”. jag ba låg på golvet och gjorde mina ryggövningar och kollade henne i ögonen (asså ofrivilligt haha) så blinkar hon med ena ögat och sen börjar hon slicka sig i f*ttan???? jag tror typ hon ”vet nåt”

ska bara skriva lite medan jag väntar på svar i chatten. klockan är 20:30 nånting, jag och isabelle sitter på en folktom bar på götgatan och pratar om att mandelolja är dåligt för huden. det är en fest på hennes terass, st paulsgatan. det blåser som fan och ingen på festen har bra hud eller hår i det här ljuset förutom emma. dricker ur en roseflaska o tittar ner på götgatan. får en citodon av henke som brutit nyckelbenet. boa sa det va för hon red av honom men det va skämt, han hade skejtat o ramlat. det är en riktigt korkad sommar och en utställning i en lägenhet intill, man kan sitta på taket utanför lgh o säkert ramla ner. jag fattar inte vad som är inredning och vad som är konst. ”vi går in till mig och dricker den stora ölen” och vi går till nästa lgh. jag har tram i en liten ask, buster får metylfenidat. jag tar inget själv, lyssnar på https://www.youtube.com/watch?v=8b1PZ-kMnDA och röker, det ekar, inga möbler, inga lampor, inget ljus förutom ett blått. får sms från malin, aaron kom in på wollmars trots portad så jag lär också göra det? inte den vanliga dracula vakten alltså. ah, vi går dit, jag och isabelle pratar om börsen. malin hånglar med buster. vi sätter oss med emma, gabi o hennes nya kille. jag går på sidetrack, träffar janne som skäller på mig. glömde ta med nån som han e tvungen att sköta sig inför, suck. det går inte. åker hem, dramatiskt. nu fick jag svar