har tänkt på att det kanske e bra att ha “vackra kläder” hemma?? givet att man e helt ensam då och inte kan få nåt tillbaka. att skydda ett obekvämt, hudnära lager från smuts är ju lika besvärligt som hunger eller en sten i skon och jag tror på ont inom betydelselösa ramverk. riktigt stärkande dessutom att se sig själv i spegeln och ba “det här e jag” så är inte jag nåt “miffo från fjällen” om ni fattar.. dåligt: slösar på kläder som borde användas till helgen. mitt hem lämpar sig dessutom inte för att va fin i!!! å andra sidan, varför ska jag vara slav under mitt hem? jag skulle kunna va “Den Kåta Drottningen” som statuerar ett exempel för hemmet, för jag ger minsann inte upp i sista taget, trots blabla skoja. så många som e osunt fixerade vid att “inte ge upp”. vill bara skrika VA E ATT GE UPP FÖR DIG!!! allt bra i mitt liv har börjat med att jag har gett upp. haha, vägrar se barrikader mellan mig och min högst partikulära framtid.. ska jag orkestrera ett episkt drama kring insikten att livet är cykliskt som ett sjukdomsförlopp?? gud… blir ju marxist för mindre??

anyfuckinghow, nu måste jag “vila”. va så länge sedan jag gjorde det, äkta sån va i förhållande-aktivitet??