le parkour
varför var det alldeles nyss sommar? de första åren av livet upplevs i samma takt som egodöd på syra eftersom man lär sig så mkt nytt. sen slutar man lära sig och orkar inte kompensera för tidens flykt genom att utsätta sig för nya erfarenheter. jag orkar i varje fall inte det. det blir inge bongy jump för mig. hahahaha kom att tänka på le parkour som va så kul att skämta om för några år sedan. undra vilken klubblokal som e mest parkourvänlig? berns? göra entre med ett läckert hopp, springa fram över en vägg och volta kaxigt över en kub. annars e ju trädgården på somrarna ett solklart kort. hahaha ser så mkt fult i tredje ögat nu?
flashbackade parkour
“Vad är ett hinder? ett staket, matematik, lära sig ett nytt språk, få en befordran på arbetsplatsen?
Parkour är mycket, börja med filosofin att ta sig över hinder.”
låter som hämtat ur en föreläsning om ingenting på “jättevacker konferensgård” men ersätt parkour med nåt annat och fakturera 80 papp.
det här vore extremsport för mig: att flyga flygplan. måste gå i hypnosterapi eftersom jag vill åka till london och hitta pojkvän/sponsor där. sitta i trenchcoatbar och vänta på nån gift 30-35-åring som kan kasta ut frun och kasta in mej. fantiserar om att bo i en borgerligt sönderdekorerad lägenhet och va djupt olycklig. dock att fantasier om storstäder aldrig infrias. i grund och botten är väl alla likadana: grå och gyttriga. massa avgaser och människor som pratar pratar pratar.
så tänkte jag på rom. skulle nog trivas där, dimma är ju bättre än moln och jag gillar pizza men gillar INTE maffia. alltid när jag kollar listor på imdb rekommenderar dom maffiafilmer. det här är min analys: jag tror maffia är fake. om det skulle finnas går dom väl runt i mysbyxor med sån “snoppdroppe” där framme och äter i bilen typ :S
nu ska jag göra en sån socialrealistisk sex and the city-dag *handla nåt fint på hm och äta god latte på waynes coffee*