känner mig som en hel familj i valdritt hanekedrama. väggen blev vit och nu är det så sterilt här att vardagsrummet liknar en konsthall. jag springer omkring här inne och hönar över färg och belysning. jag får ingen ordning inombords. jag gick över steriksbron till seveneleven, jag skymtade inte liv någonstans. nu går solen upp över takåsarna, alldeles rosa. funderar på att ta på mig ett nattlinne och leka repulsion. undra om morgonrocken är mitt nattlinne. har så mkt ångest över panelgardiner just nu. det gör så ont!!!!!! ni fattar inte hur ont i mig det gör, väggfästen, mått, färger, det gör så ont. en stor öljett sitter fast i mitt struphuvud.

vad än man hänger upp, måste man en dag plocka ned. varför lever man. höjden av meningslöshet måste vara att kommentera bilder på äcklig mat med “mmm vad gott det ser ut!”, så tar jag ytterligare ett glas vatten med gammal rom i botten… suck *måste ta en cigg*