det är nåt snuskigt ute nu. typ tonår, det rinner från björkar och löv, allt är kletigt. det känns som någon fe surrar runt och strör florsocker i ansiktet på mig när jag är ute och promenerar. jag var på iskalla, döda ica och köpte citroner. jag vill göra “lemonad” eftersom det låter fint, men med min talang i köket blir det väl en alldeles unik smet som man kan döda saker med. sedan känns det i nacken som någon står för nära och andas?? det kanske är cancer. människor är som datorer egentligen, så sjukt varma. i början trodde jag alltid de hade feber, att de var sjuka hela tiden. sedan insåg jag att de är varma på samma sätt som när man streamar nåt skit med datan i knät och ibland när ensamheten triumferar andas deras spöken i nacken. jag kanske är en challenged people person. jag är i vilket fall med största säkerhet dödsdeprimerad och ligger i sängen och väntar på att somna, somna om, somna, somna om som vanligt. men så köper jag någonting på internet, vilket tar mig över tröskeln och sen tömmer jag sopkorgen så är snöbollen i rullning. städar bort död hud från golvet och loggar in på internetbanken, skriker och slår igen datan, känner mig asfet eftersom jag sitter hukad över datorn i sängen så det blir ett veck i magen. går ut och springer. rakar mig. ingenting speciellt. bara samma gamla vanliga administering av en dum, värdelös kropp.