ni vet det här med att tänka, jag gör det för ofta. är ledsen över att skolan är slut, då kunde jag omsätta all min ångest, min svett, min magvärk i tentor etc. nu finns bara kungsholmens bibliotek och boken i väskan: “att läsa bokslut” går bara inte att omsätta i någonting öht. jag kommer aldrig läsa ett bokslut. jag försökte handla i dag för att vrida magtrasan ett varv, men ingenting fanns att handla. inga plagg att örfila, bara ett solsken över axlarna. bara. BARA! hej, mitt JAG måste stärkas. jag fattar fortfarande inte vem jag är eller vad jag gör. det enda jag vet är hur jag ser ut, min överlevnadsstrategi; det att spegla mig, klä mig, sola, handla. allt detta håller min rädsla i fas. i stort att försöka kontrollera det yttre i förmån för mitt inre jävla kaos. min oreda. för visst är det i grunden RÄDSLA jag känner. det måste vara så det är. förbannade blodfisk i struphuvudet, drömde att jag hostade upp en blodfisk. såg ut som en maläten gåslever. och sekundärvinsten med att vara jag, ett enda stort problem, är ju guld värd, egentligen, eftersom den är identitetsstyrkande. i jakten på en identitet blabla, jag oooooorkar inte, punkt, bryt negativ tankespiral, nu! men va liksom. man kan ju inte orda om sekundärvinster (psykodynamisk teori) och negativa tankesprialer (kognitivt blaj) i samma bloggältande; i samma tankekedja. tänk konstruktivt nu. det här är ju knappast konstruktivt. men faktum kvarstår, det går ju inte att blanda teorier lite som man själv vill!!! nej tack. ett enda teoribygge borde sammanfatta min problematik. vem/vad kan jag lita på ligger inne med svaret? mahlers objektrelationsteori, Daniel Stern? Jean Piaget? för guds skull, jag förstår att ingenting någonsin är fullkomligt RÄTT. att man kan se en röv från olika sidor. tillit. jag har noll tillit. oj, ska man börja lita på sig själv kanske, innan man kan lita på andra? JAG TROR PÅ MIG SJÄLV. jag måste våga kasta upp ett påstående och lita på det, i både tanke och känsla. som både min kille och psykolog säger: det är inte konstigt att du har problem med tillit, när du blivit sviken… så tänker jag… att… människor på qruiser med gul sida och comic sans som font ofta känner sig “svikna”!! suck, nu röjer jag omkring med de primitiva försvarsmekanismerna igen: omnipotens. men gud säger jag nu, sluta definiera dig själv som ett enda stort PROBLEM! det är i jaget svagheterna ligger, psykodynamisk terapi låter som en enda stor, god mojito. lita på det nu!!!! *medlar mellan 2st instanser*

så imorgon börjar jag läsa jung och inser att jag alltid har viljat bli arkitekt? suck.

men ja, hej. jag måste se på min problematik med bondförnuft, hur ser mitt NU ut?

– har inte ätit
– har inte fått speciellt mkt nattsömn
– har druckit kaffe så det blivit lökringar under armarna etc
– har just återhämtat mig efter 4 dagars drickande
– har ingen sysselsättning, förutom att läsa om hur man läser bokslut
– min kille ska snart åka bort *har borderline*

nu sätter jag punkt och städar. välbefinnande. välbefinnande. tillit. tillit.