hej. en barnaffär har slagit upp sina portar på kungsholmen, som går under namnet: “vildänglar”. i går ute i järfälla på studentmottagning, efter att sänkt lite försommarchampagne blev jag ännu mer disig i huve när jag såg att en pizzeria hette “lilla rött”. det blev allt för svårt för mig. dyslexiker eller vad det heter borde ju inte få bedriva näringsverksamhet. nåväl, i dag har jag gått upp ytterligare en nyans *försöker bleka håret* inte, gud vad det känns 2003. jag menade brännan förstås. jag har köpt italiensk glass och klämt en finne så vävnadsvätskan alone kunde nära ett u-land i törst. alltså, jag tänker fortfarande i termer som “leka ute” etc. åååh! ni vet, so jag brukar säga beträffande vänskapliga relationer: “det är ju inte på leka hemma-nivå”. liksom, man bryter ju en is efter man lekt hemma hos någon och ingenting blivit fel etc. önskar förresten att mitt hår vore lite längre än den djurfrisyr jag gått omkring med i en månad. då skulle håret klibba sådär sömrigt mot ansiktet och lukta gammal myrstack, eller matjord på möra. när det är varmt i skuggan. usch, min lekyta som barn var ju begränsad till ett kvarter och en fnöskbränd gräsplätt med lite variationer i underlag på kvarteret, som asfalt, grus, gräs och torr lera. det var som att ragla fram över en torr scen och att skogfan, det mystiska, bortanför järnvägen var en tät kuliss som nån formgivare till flyer för soulklubb i sthlm, anno 2004 kunde svabbat fram. när man äntrade skogen, mörk och alltjämt dovt surrande, var det som att all jordens fukt rusade mot en och kramade om en. det tänkte jag på idag när jag satt ute på loftet och lyssnade på Schumann, tittade på blommer och rökte marlboro. trivs med livet i dur.

nu slår jag på abba på högsta och dansar!!! hata alla som inte tycker om abba! ny abbafavo: take a chance on me (när agnetha viskar: come on, give me a break will you?). tänk på cigg nu och hare bra.