nu får jag inte dricka mer. jag dricker ju bara för att få bort magvärken, mitt kroniska sår i magmunnen. i söndagsmorgon på patricia övervägde jag att gå in på toan och hinka burberry när swedbank dog och jag iförd linnekavaj fick ett “medges ej!” slängt i fejan vid bardisken. så pinsamt, tänk om jag stavat “pinsammt”, vad pinsamt. nu är ju medelhavsvärmens tid förbi. sitter vid en fönsterglipa och är skitnödig, fryser och biter ned naglarna. jag har som sagt börjat plöja igenom freud, så underbara fallbeskrivningar. en freud i slutet av ett anamnesgalet 1800tal. i början av varje fall presenteras nyckelpersoner etc, vilket känns så, gud jag vet inte, som att man läser tafflig brottsjournalistik från aftonbladet om white trash i sigtuna. tänk “mamman, 41 – pixelfeja med bevarad dubbelhaka och träsmycke – “den psykiskt sjuka mamman till dottern ronja som skrämdes sängliggande med jordfräs” *bild på jordfräs* jämte produktnummer och typ eankod. men vi snackar österrike, odrägligt rika människor och sjukdomstillstånd höljda i dunkel. som någon fabrikspamp, drabbad utav syffe som åker till en högt belägen “kurort”. liksom, får jag andas ut all excitement: högt belägen kurort! det österrikiska höglandet – kom i min mun! vad skulle motsvarigheten vara i ett samtida sverige: åre, after-ski och fejktan? men liksom, jag tänker ändå “cp” varannan mening. minns inte ordagrant, men typ redogörandet för husmors-neuros, då mamman i familjen inte ägnar barnen någon uppmärksamhet utan bara städar!!! är galen och städar!! liksom, VEM skulle inte förlora förståndet med lite hyllor att vippa dagarna i ända, utan ens… en TV? när jag inte pluggade speglade jag mig 4 h per dag och ctrl +r:ade min aktiedepå och facebook. och städade. freud kommer inte förstöra min sommar. hans input på att ligga och petta med en 24 år äldre man med syrendoftande kvällning i ryggen vore föga överraskande. vi vet ju redan att det handlar om bortträngd incest. och att jag som någon slags reparativ åtgärd försöker hitta positiva erfarenheter av 45åringar, läs: fadersgestalter. det är liksom.. mmm. ska jag bli förnärmad? skämmas. tycka det är hemskt eller skamfyllt att avtäcka de strukturer som ligger bakom mitt beteende? JAG MISSADE DEN BITEN. jag kan vara allt eller inget; inga egenskaper är för vedervärdiga, pinsamma eller otäcka för att tillskrivas mig. det är ju bara… mig det handlar om. inget är privat. vad skulle det vara? mitt kontonummer? mitt namn?

här finns jag, och jag är aldrig någon. skönt va?

i lördags grillade vi på folkkungagatan, iförd gammal solbränna, mysigt, hinkade ur en låda vin tills jag inte kände benen och stuffade på lidl till svetsglöden pyrde i båtfönstren längs södermälarstrand, resonerade som så: om han raggar på någon kommer jag inte känna det någonstans. *orkar inte bli övergiven av män* so cliché. i fredags, minns inte vad som hände, har vaga minttu-minnen och kate bush – running up that hill, tillägnad mig.

nu måste jag typ tillämpa källkritiska principer på tre tidningars redogörelser för strejk i polen. kul.