hej alla sköna pingviner! skoja, skulle aldrig säga nåt sånt töntigt.. nu har jag varit singel i ett halvår typ. asså min upplevelse av att vara single skiljer sig inte så mycket från att vara i ett förhållande?? framförallt i det avseendet att jag inte ens ser människor jag skulle ha något som helst romantiskt intresse av. förstår varken människor som är är otrogna i förhållanden eller människor som e affektionstörstande singlar. visst, om jag krökat hårt vaknar jag upp i kompakt mörker och famlar efter valfri diktsamling, lyssnar på cure i badkaret och pussar min överarm, men sårbarheten är som bortblåst efter en dag varvid likgiltigheten tar över. om jag ens tänker på att börja dejta får jag rysningar, alla e ju sjuka i huvudet? vad e ens dejta?? gå och äta middag med nån b som aldrig ändå kommer förstå en och sedan ha äckligt sex varefter vederbörande blir en tamagotchi som piper om mat, aktiviteter och annat. mina tamagotchis dog alltid, ville bara ha en dyr att visa upp i skolan så att alla lantisungar skulle bli avundsjuka. nåväl, i överlag upplever jag en stark apati för tillfället. saker jag inte orkar göra:

– sluta röka, för gott och snyggt tyvärr
– diska, varför diska när stekpannan dryper i fett och är redo för stek på minuten?
– tvätta, luktar ju så gott av mina kläder nu för tiden dvs ingrodd killdoft med en toppnot av axe africa
– åka till sjukhuset och kolla upp varför jag spyr blod ibland *skriker och håller för öronen*
– sälja teckningsrätter i övervintrade aktiebolag som hänger sig kvar efter tusen fusioner, ägarskiften and what not och typ kallar sig karoala/vestibulit/academica. hatar pengar just nu, så ute..
– tenta… av… en… kurs… i statsvet som ska ingå i min fil.kandy.. vill spränga universitetet av blotta tanken
– blogga, så jobbigt