hej och välkomna till mitt kaotiska liv!

mitt liv, det har utvecklat sig till en thriller igen! i lördags… tror någon måste ha lagt något i min drink. ca 14:39 vaknar jag till på en busshållsplats med vetskapen om att jag har gått från efterfesten 10, ergo: 4 timmar är väck! kidnappad av aliens? tänker jag och sen hoppar jag på bussen och åker runt med den. nån gubbe vandrar runt på sin tomt med en lövblås och sorgliga öststatspar promenerar runt med barnvagnar. har ont överallt, ungefär som att jag ramlat ned för ett stup och sedan är jag plötsligt hemma. klockan är 15:30 och jag lyssnar på lana del rey i sängen. vaknar igen fyra timmar senare och allt är kaos. får för mig att någon mixtrat med spisen, är verkligen helt övertygad om att den kommer sprängas “när som helst” så jag rusar ut ur lägenheten och promenerar runt i 2 timmar innan jag ringer mitt ex och säger att jag inte kan prata högt eftersom hundarna skäller och att “tjocka försöker sätta dit mig”. har garanterat dille vid det här laget… rusar hem, hämtar min väska och möter upp mitt ex vid slussen som fraktar mig hem till sig och tar av mig mina strumpor i soffan och ger mig nya. det var som att möta en död person i en dröm och sedan sover jag där och drömmer att jag ser flygplan som kraschar genom gliporna i rullgardinen. nu är jag hemma och har sovit 12 timmar och ångesten har bytt form. om den innan va kemisk är den nu ett upprivet sår av saknad. det är väl bara att bita ihop, andas och inte dö. kroppen orkar verkligen hur mycket som helst, det är själen som är svag och fåfäng.