godkväll! här sitter jag grått linne och dricker coca cola ur en rosa-röd mugg med hjärtor på! skam uppstår ju i dialogen mellan att vilja och att tillåta och eftersom den aldrig tystnar måste jag till mitt väsen antingen vara måttlös eller diktatorisk och är troligen båda med min vanliga tur… anyhow… har festat som fan i helgen. skrattat så himla mycket åt att jag i fb-chatten skrev till dana: “jag har vin men det ligger i en låda?” varpå han tänkte: “nä gud, nu har det gått för långt! han fattar inte längre hur man öppnar en bib!” hahaha. i fredags var jag på blogawards där jag var nominerad i kategorin årets offer, skoja, däremot var jag på coolingsborg. tänk om det här var 80-talet! nä vettu, jag gick på slussen och spanade in häckar, strulade och drog hem med en korv och en pucko för fan *har asmkt akne och lever i trycksvärta*. sedan berns i lördags. har det börjat bli it igen? det var vaga killmodeller med höga hår och kändisar som drev omkring i tåg där. nåväl! bara typ två veckor tills UB o nya spy kör igång – flashback till när jag sa till en UB-vakt: “du kallar detta attityd? du skulle se mig strippa!”. herregud. en escort har lagt till mig på facebook och den lägger upp dataanimerade bilder på sig själv och någon på grindr skrev någonting klockan 5 i söndags om framtiden. jag sysselsätter mig med att skapa narrativ jag väntar på att försonas med. ungdomen försvann medan jag var upptagen med en skuggfigur som skulle köpa bostad, prenumerera på tidningar och ha drinkbjudningar. det finns ingenting sorgligare än 13-åringar som ska dricka drinkar i kostym och balklänning och ingen vet hur mynta ens stavas, än mindre var det inhandlas och som om inte det vore nog är mynta en formvidrig ingrediens i illusionen om vuxendom. aknen försvinner men ansiktet under dyker upp och fixeras, vilket begråts och man kanske vill vara alla till lags eftersom det i sig blivit en provokation. det är som ett rutnät som hela tiden rör sig och kvar står en kropp som röker. jag borde verkligen sluta röka nu också… och ringa skatteverket, jag borde börja eller sluta skämmas eftersom det inte ryms nyanser här… bli kär. jag tänker slött: om skam är en dialog, vad är då kärlek och så grips jag av en knivskarp fruktan för att någon, medan jag drömmer i natt kommer viska: “kärlek är att berätta en historia” :(

The Raveonettes – Young and Cold