jag har rannsakat mig själv

varför jag är en bra pojkvän:

– jag har alltid fina kläder, luktar gott och kommer alltid i tid

– jag ger presenter

– jag är rolig och lätt att älska. tror det är min bästa egenskap, att man skrattar ca 1000ggr/dag om man är ihop med mig

– om jag är sur säger jag varför, direkt. jag är verkligen no games efter initial casting – en period under vilken jag tyvärr är psyksjuk

– jag är som en 200-åring i en 25-årings kropp dvs extremt vis och kan alltid ge råd

– jag är ful när jag sover, man behöver inte ens titta dit. skönt va?

– jag är aldrig otrogen

– jag har ett bra självförtroende, trots att jag saknar en kronologiskt sammanhängande upplevelse av ett själv och det är bra eftersom då är man inte kontrollerande

varför jag är en dålig pojkvän:

– jag känner aldrig att det är nog, inte ens när jag är inne i någon. jag vill konsumeras fullständigt av den och försvinna. som de sjunger i mr vain: “I want u, then I want a little more”. det ouppnåeliga idealtillståndet av behovslöshet i någons armar??? måste ha med livmodern att göra…

– ge mig 1 min och jag kan få vem som helst att börja gråta. ser direkt varifrån människor själsigt förblöder och det är inte en bra egenskap som upprörd :)

– jag är i behov av ordning och struktur. jag måste ha en plan. det måste finnas ett mål för målet är fucking målet. period. livet är målet och resan gör ont.

– jag är dominant och det kan va jobbigt om man är meskille. jag tar plats och styr i kärleksrelationer medan jag i vänskapsrelationer föredrar det motsatta

Posted in | no comments »