i dag packade jag ner ännu fler klädesplagg i sopsäckar. det blev 21st och sedan speglade jag mig i en halvtimme, öppnade en bok, stängde den, kastade iväg den för att sedan packa ned den i en låda. jag har bara böcker, kläder och sladdar. jag öppnade en låda och skrek för det var som ormar däri. rotade fram “ljusen” ur en annan låda och gjorde utrymme på golvet för en cirkel. en rund matta från mio fick duga. jag renade och kallade på elementen, därefter slöt jag cirkeln efter att koncentrerat energin och klev in i den. kallsvetten kom som ett brev från ljusvärlden och yrseln tvingade mig genast till att sätta mig ned. skyddscirkeln var menad för en ritual jag sedan utförde i djup meditation. jag beblandar mig vanligen inte med tvivelaktiga krafter vars lojaliteter är outsagda men nu var jag tvungen. mer om det i ett senare inlägg. jag tänker i alla fall göra plats i min nya lägenhet för ett spell casting altar. jag vet att jag har en intuitiv förståelse inför det ockulta och tror jag är menad för att utforska det djupare. nåväl,  efter att tagit farväl av mina guider öppnade jag cirkeln och kollade på SATC. min farmor ringde mig precis när carrie satt vid datan med någonting gott i en mugg  – gud va carrie dricker goda saker vid datan hela tiden!!? blir galen. hurusom: min farmor ville hjälpa mig att flytta. inte för att jag gillar henne så mycket men det va så fint när hon i slutet av samtalet sa: “du vet jag gör allt för dig. du är allt jag har”, när hon är ca 85 jordsnurr i rullstol, ligger inne på dialys 3 ggr/vecka och dessutom försöker fixa en chaufför som ska frakta henne från hälsingland och därefter mina kläder, böcker och sladdar några kilometer här i city! hon har verkligen alltid villkorslöst älskat mig. synd att hon inte är en kille. sedan var tydligen det natt och jag promenerade till seven eleven för ett paket 19 goda och en calippo att suga på och på tillbakavägen lägger jag märke till bloddroppar längs st:eriksgatan. blir livrädd för att någon har dött längre fram på gatan och det är SÅ inte min cup of tea att se det så jag svänger ned längs s:t eriksterassen. bloddropparna svänger dock också ned och jag följer dem upp längs fridhemsgatan och när jag tror jag slipper dem för gott återkommer de på industrigatan och är stora som femkronor, färska och trafikljusröda mot asfalten. jag ger upp och låter dem leda mig fram till min port där jag trycker in koden och går in. sedan kollar jag inte ned längre