one man’s close pursuit is another man’s last chance
hej parasiter. jag är rasande! jag ska berätta varför. jag bor på kungsholmen vilket är en stadsdel för människor med konstiga kroppar och dålig smak. har hela dagen plöjt affärerna efter följande normala plagg:
– svarta jeans 26/34
– svart polotröja i xs
vad möter jag i affärerna förutom kåta betjänter som kastar sig över mig för en härlig snackstund? jo:
– konstiga skrynkelbyxer i “äckelfärger” med rep och skärp i byxan genomgående i färger som “spillt kaffe”, “daglivs pappkasse” osv
– kläder som det står skit på??
– raka byxor i konstiga storlekar… orka veta vad 46 står för. är ingen klädbög som bryr mig om sånt skit. hatar kläder
sedan skulle jag leta efter en vanlig smal, svart slips. typ en sån som alla hade på åttiotalet i porrigt material. en sån slips som flög när killarna dansade med yviga armrörelser i en scen med färgglada lampor, bredvid tjejer med höga blonda hår och tunga örhängen. i butikerna finns dock bara äkta flummarslipsar med ränder och skit, alternativt mq-säljarbög på lino anno 2006-slipsar ämnade för b överklasslajv. åååååååh which brings me to ett nytt förakt: människor som är dåliga på lajv. som lajvar typ.. random dåtid-tal fel med äckliga strumpor och stora rövar i “äppelknyckarbyxor” (ursäkta vem stjäl ens sura småäpplen?? typ kalle anka i någon serie, ingen normal gör det) gud, varför kan ingen va normal?? man ser väl vad som är snyggt och sen gör man det rätt. orka studera sig till vad som är snyggt och darrhänt försöka. det stavas PONDUS. allt är snyggt med pondus och långa ben. jag är glad över en sak och det är att jag förstår skönhet. jag kan å andra sidan aldrig åtrå någonting jag förstår, men det är en parentes och det slår mig som en våg nu: jag är utkastad i denna värld. det finns ett löfte om evighet i bachs cellosviter och i ett vackert ansikte, det finns ett löfte om glamour i monet. jag vilar i skönheten och älskar i döden.
nu ska jag bränna skivor inför mamma tesso ikväll!!! jag vill se ut som en suntanned lost angeles 80s actor/whore-version of myself med isblå linser. synd bara att jag blekte skiten ur mina 3 strån på skallen igår vilket lämnade mig med 2 strån och en snygg gingernyans i håret hahahaha. skitfult men men what to do *drar en lina angel dust och flyr mina ord*
här kommer en skön låt jag lyssnade på som barn Calexico – Black Heart