gud, jag minns precis. apropå det vansinnigt fula ordet “näbb” hur vår mellanstadiefröken satt i ringsamlingen med byxorna så högt uppe att det liksom inte var camel toe utan mer som en råtta som satt och mumsa i jumsken. så säger hon, beträffande teatern vi ska på senare under dagen: “han kanske inte ens byter kläder, utan bara slänger på sig en plastnebböh* när han ska imitera fågeln?”, varefter hon gapar och tittar sig omkring för att möta varenda blick i ringen. mina ögon, då som alltid: döda. teatern handlade om en gubbe som skulle växla mellan att vara gubbe och fågel. HATAR fan teater.

*riktigt bred stockholmska. i slow motion: plast-nebbööööh