I wake into the sadness of the rain

hej bloggen! jag hemsöks av bilder i skrivande stund. jag ser förfallna, skeva lador i murket trä som knakar när solen steker på om vintrarna, kåda som sipprar ur väggarna och blottade jordfåror i snön. jag vet inte om det är snön eller jorden som tinar, det är bara lort och ännu mer lort och allt luktar. det ser ut som en lång, mörkblå strand över snön vid skogsgränsen där granarna kastar sin skugga. jag vet inte vad jag minns. har jag sett det här ens, frågar jag mig? det är så fint och levande! jag blir ledsen för jag tror någon saknar det här, som jag känner av. utan att veta vem det är, eller var den är. det kanske är någon som har dött vars minnen jag plockar upp.

i helgen har jag………….. f……….. ok, vänta nu: “helgen”. jag måste lugna mig nu. jag tror jag var ute typ ons (vardagsrummet, spy), tors (kåken), fre (hade klubb på vardagsrummet) och lör (berns, UB). minns ingenting, men allt var säkert kul. gud, man åldras som i en blixt. det är alltid mörkt nu, jag hatar det. mitten av februari och när jag går ut är det alltid mörkt. vänder mig om, synfältet i mosaik och kollar ut genom fönstren på olika klubbar. helt öde, mörkt och det är gul belysning, jackor som prasslar, en iskall gt som svider i handen av kyla, sedan: rusar in galen på seven eleven för att köpa cigg, synfältet flackar och jag ser mig på övervakningskamerorna: en helt psykstörd människa. hahaha, ja visst är det roligt. men ok, jag borde söka min masterutbildning snart för annars kommer jag rasa ned i det här och jag är expert på att aldrig nå botten. on a lighter note hade jag tänkt strippa för er på bloggen. för varje dag tar jag av ett nytt plagg för att till slut vara HELT NAKEN. hahahaha, nä, jag bara skojade. buu :(

Comments are closed.