levde för 2 saker när jag var liten och det var sperma och… skoja. nä, det var:

1. eurovision
2. miss universum

blir så sur nu när jag tänker på hur “rörigt” det var hemma när klockan slog eurovsion. det var vårkväll i matt lavender utanför fönstren och ingen respekterade stämningen. taklampan i vardagsrumemt var tänd, ingen kunde hålla käften, att vissa hädade MIG genom att lämmna rummet för att “göra nåt annat”. ingen respekt för den sköna vårkvällen, inomhus med drickor och vår i sinnet. någon kanske sade “men mamma blabla rörö om det sen och så kom han blalba” mitt under typ bulgariens sexiga nummer? jag satt där och var uppspelt hela tiden. ungefär som när jag efter en vecka av slaveri äntligen lämnar in en tenta, kommer hem från skolan och det är fredag. har systemetkassar i händerna och mobiltelefonen vibrerar till på ljudlös. hela den känslan, utvecklade sig i kvadrater medan jag satt där. men nu kommer den som en pust och sedan ska jag oroa mig över ansiktsmasker, hur lång tid det tar och när jag ska vara på en viss plats.

och miss universum sedan! jag satte egna poäng. domarna hade en undre gräns på 6,9 verkade det som. jag hade en undre gräns på 0..

sedan skrev jag en egen text till låten som spelas efter kröningen, då drottningen av universum går längs catwalken och tar emot publikens jubel! och samtidigt stampar på deras töntiga pissjubel. hahahahahaahaha, refrängen gick: “missis universe fights and turns”…

gud, vet ni. alltid när jag tänker på jubel och beundran i sådana sammanhang “blir jag modellen” och vill stampa sönder alla som jublar.. gud, affekterna i mig nu

well well, live to tell. nu måste jag skriva ut min fucking tenta då. visst är skrivare underbara? en frän anordning i färgerna metallic och black som kan skriva ut papper! alltså om skrivare vore människor skulle de stå sååå lågt i den intellektuella hierarkin.

hej då