det är tisdag och jag är äntligen nykter. jag har drömt om häxor med torkade ansikten, jag har tänkt på att återfukta mitt eget ansikte och en del andra saker. på miniatyrkyrkorna utanför valta uppställda på platser där människor förolyckats. i svåra kurvor fanns hur många småkyrkor som helst och det var som känslan av att se en uppsjö döda flugor på motorhuven efter en olidligt torr dag. om nätterna i taxin, som alltid ringlade sig ned för berg kände jag mig illa till mods när jag passerade platser där människor blött. det var som om någon väntade där. jag har tänkt på att min farfar kommer dö inom loppet av några dagar. han kanske dör i morgon och jag försöker utröna vad jag känner inför detta. jag känner nog ingenting. det finns inga minnen öppna för romantisering av en relation som aldrig funnits. med hösten kommer döden och jag vill stänga igen dörren till det nedsläckta sovrummet jag sitter i och slå upp fönstren. jag vet inte vad jag kommer ärva uttryckt i utekvällar. men jag längtar efter att börja plugga och dricka mindre. ha pennor. prata med människor i skolan. jag avskydde det för 4 år sedan när jag började plugga, men nu tycker jag det är kul. alla är rädda och jag får därigenom ett maktövertag genom att själv vara cool och avslappnad, intervjua dem över en kaffe. sedan kyssa dem passionerat i höstregnet, skoja.