mamma tesso dricker ett iskallt glas vin och gråter. klockan är 14.00 och den första snön dalar ned från molnen. poliserna stirrar på tesso. bara för en timme sedan hade TESSO, lyckligt ovetandes om desirys död, välkomnat poliserna med öppna armar och flörtig blick. tesso hade varit vaken hela natten och lyssnat på musik och registrerat sig på motesplatsen, drömt om killar och sminkat sig i omgångar. när dottern kom ned till köket 06:15 hade tesso snackat upp henne vid köksbordet med en xider i hand. nu var sminket fnasigt och kinderna nedgråtna. desiry hade hittats en bit från cassandra valentina-parken, likstel i leran och alldeles trasig. mordet var motivlöst och rått, desiry som aldrig gjort någon illa! med polisernas blickar på sig fingrar tesso på kuvertet som hade hittats vid rosenstatyn. hon öppnar det och inuti kuvertet ligger en blekgul post-it lapp, orden är skrivna i blyerts med slarvig stil – hon läser högt: “dem ner-korvade stövlarna från topp shopp”. lappen ser ut som en inköpslista. hon slänger lappen på poliserna och skriker: “vad betyder det här!!!!”. den smale, äldre polismannen suckar och säger att det är under utredning. poliserna ger sig av med en klapp på tessos axel, en klapp som i ett annat sammanhang varit sexig. minus desirys död, minus vintern och “det här” hade endast poliserna funnits, klappen och sexet. hennes mobilsignal ruskar liv i henne. hon rusar uppför trappan in i sovrummet där nallen tjuter från sängen. tesso tappade den där när hon ålade runt i sängen och lyssnade på musik i morse. hon plockar upp den med en rysning och svarar. det är en telefonförsäljare från comhem, hon trycker bort. tesso är i färd med att lägga tillbaka nallen på sängen när hon lägger märke till någonting. det står “1 nytt sms” i displayen och smset är inte från vem som helst. det är från desiry. hennes händer darrar så till den grad att guldarmbanden rasslar i det matta novemberljuset. hon öppnar smset. i displayens sken kan hon utläsa ett kort stycke text som fyller henne med avgrundsjup fasa, smset lyder:

“var är du? jag har väntat på dig länge nu och jag tar mig inte härifrån”