dear god. jag har en stark övertygelse och det är att vi själva har valt våra liv. jag tror de allra värsta liven är mest utvecklande och att uråldriga själar väljer dem av den anledningen. ju mer en själ utvecklas, desto högre når den i den andliga hierarkin. jag tror inte kackerlackor är onda människor reinkarnerade, utan snarare högre stående själar som utmanar en föreställning om sig själva. jag brukar ofta få upplevelser av olika typer av dödsögonblick från mina tidigare liv. jag kan höra en dörr stängas igen, eller ljudet av någon som lämnar ett rum. jag har blivit mördad, det är jag helt säker på. ibland kan få en känsla av att jag har saknat en person djupt när jag ser den för första gången.

tänkbar karaktär i ett tidigare liv: realskolans problembarn FRIDA som begår självmord efter en våt dragspelsafton i.. whatever. visualisera detta. jag går i skolan 1936 och alla har fula, korta tantfrisyrer. i min klass går: marie-louise, märta, mary, kerstin och louise. jag heter frida och är klassens elaka tjej som mobbar stackars mary för att hon springer så fult på gympan. tänk hur den där störda frillan hoppar runt på skallen när mary springer. usch. så pratar alla tidstypiskt som en hel historielös generation efterapat. en dag säger marie-louise: “vilken enastående kjol du har, vackraste fröken louise”. då kommer frida och slänger med sitt långa, svarta hår, fnyser och tänder en cigg. mary får förmaksflimmer och skriker “men frida, man… man… får inte röka i lektionssalen!!!”. sedan börjar svenskan och på lunchrasten tar märta upp en enastående god smörgås och sätter sig under ett träd. gissa vem som kommer och förstör hennes ätstund med att retas över hur konstig käften ser ut på henne när hon äter? just det.. sedan förtätas intrigerna när frida tar alla killarna “på andra sidan floden”. jag kommer drömma om fridas liv i fyra nätter nu.

apropå gammalt life osv gjorde min farmor en askul grej när hon var ung och var på väg hem efter skolan. en gubbe kom och försökte våldta henne, då tog hon en sten och drämde till honom i huvudet några gånger och när hon gick därifrån “rörde han sig inte längre”. hahahahahaha, hoppsan