jag tannade idag på solar plexus eller vad fan det nu heter. det var underbart att ligga där i mackan, så somnade jag och vaknade när den slocknade. obehagligt ord som bubblade upp till ytan alldeles nyss: dubbelmacka. uuuusch, jag vill ha bort det här. bort bort bort. snart ska jag och J åka uppåt. det lär ju vara fullt med snö där uppe. varför har skymningen i snart fyra dagar varit lidande röd? ett omen? varför känns det som att jag hör alla ord för första gången? eller som att jag minns när jag hört dem för första gången!! det är som jag har en deja vu 24/7. fan vad jag hatar det här. och konstiga associationskedjor som hugga ved, tryggare, trygga-rä, så helt plötsligt “trygga-rä kan ingen vara, än guds lilla barnaskara” och ett orange kors med fingrar, hålla fingrarna i kors? VAD HÄNDER MED MIG??