nu känner jag så här: vad gott på det vore med en dricka att suga på framför skolböckerna. då vill jag att det ska regisseras som följande: jag – atletiskt byggd – brunbränd iförd ett par korta shorts, draperar mig i olika sorters överrockar, rusar ned till kvartersbutiken där jag köper en 1,5 liter cola och ett paket marlboro. jag får varorna i en vit kasse och vänder hemåt. så kommer verkligheten och slår en i ansiktet.

1. det är en gul hiss jag ska resa i

2. grått, falskt väder utanför fönstret

3. man möter människor nere på gatan, bland annat äldre………………

4. oron över att grannar ska vara i anslutning till hissen och oron kring att behöva “snacka”

varför sker aldrig någonting otvunget, spontant och härligt. om det ändå gick att dra på sig nåt skit och springa iväg med nycklarna sexigt i ena handen. om jag vore handelsvacker? nä nä nä, man ska ha “nycklar”…… kort plånbok telefon. man ska vara tvungen att höra ett diffust rassel när man ödlekrafsar efter sakerna i lägenheten. en dammtuss där, man kanske borde städa. i hissen kanske jag tänker på andra saker än hur jag ser ut i spegeln men, sekunden senare stannar hissen på fyran och in kommer ca 4 hundar med en kvinna i släptåg och jag undrar hur hon ställer sig till att jag speglar mig. är jag en ytlig subba? är att dra resonemang till kontraster ett dolt sätt att bevara en maktordning man själv tjänar på? är jag cyniker? varför dras alla resonemang till VILA??? är jag strukturerad på detta vis… är allt omogen projektion?? många frågor och ute på gatan, ja, där snöar det och är tidig kväll. kul att skriva tenta i morgon!!!! NOT

hatar hatar hatar att förståndet är i en omogen och krävande relation till verkligheten. inte konstigt att man flyr in i psykos. eller regredierar när allt är så FULT.

en parentes, minns när jag var liten och det fanns ett speciellt sätt att dansa som brukade kallas “psykat”. gud vad jag skrattar åt det, hackiga armrörelser och robotrörelser med manisk, förförande blick och något vilt skratt då och då.

nu ska jag gå och köpa colan då….