DET ÄR MENINGEN att jag ska spendera 20h i veckan framför matteboken. det gör jag inte. jag läser den på tunnelbanan. jag tycker stockholm är en sådan vacker stad. bortsett från alla gröna perronger ovan mark, alla tvättstugeliknande ABF-klassrum, alla whiteboardtavlor, allt tegel, allt gult och nött, gammalt och dött. all medelålder. bäst är skymningen över fjärden, blinkande fönster i dnskrapan och ett välkomnande mörker. ändå vill jag flytta härifrån, till någonting större. jag vill bli sedd.