Öppnar dörren till kontoret, AXE ICE COOL. Ok, L är här i dag. Det var ett tag sen. Tavlorna hade inte plockats ned i söndags som avtalat med M och det ser ut som ett terrordåd, flugorna surrar i plastglasen och jag börjar redan gå för snabbt med skorna (smäller i golvet). Slänger ut gatuprataren. Har en halvtimme på mig innan nästa kommer. En slags ”organisk” träskulptur målad med akrylfärg bara står här som en vandringskäpp? Allt är fel. 42 st nummer ska klösas bort, skyltarna ska bytas ut i fönstren och alla lådor, verktyg och papper ska fram. Har inga naglar så använder ett kreditkort för att få bort numren.

Tjuvkikar mailen och magen kallnar av alla svarta ämnesrader. Jag försöker ringa och styra upphämtning, inget svar, sms. Tänker för länge på vad jag skriver, inser jag tänkt i en minut nu och det är verkligen en minut för mycket. Det här är egentligen precis som på Ves… Den där ”kurorten” dit jag och S brukar åka, för att skaffa nya triggers. ”Du förtjänar något bättre”, ska alla säga i tid och otid. Eller så är det bara så, att vi förtjänar något …oändligt mycket sämre

Mer om det senare.

3st 2,5×2,5m dukar står halvt hoprullade mot mitt skrivbord som slokande häxhattar. Jag gaffade upp en av dukarna mot gatan i torsdags, ”F, kan du hålla”. Sen såg vi inte så mycket mer eftersom hela rummet mörklades. Duken hänger kvar och från min plats är det som gravdunklet i hälsingland, om vintermorgnarna då världen etsades i grått och man kunde urskilja tallarna, svagt. En hednisk timme runt kl. 04 som prövade sin form. L harklar sig så väggarna skallrar inifrån andra rummet. Jag går och ger honom en kram. ”Hej?”. Hämtar miniräknaren och tanken slår mig: ”vad fan håller jag på med?”. Gud vad gränslöst beteende. Går ut och kollar under disken efter skyltsställ, ser hur en bil försöker hitta en parkeringsficka på ett ”skeptiskt” sätt ute på gatan. Ni vet trevande/skeptiskt. Vad heter han nu igen, vad är det jag uppskattar med tavlorna? Kolla på skylten, är du helt korkad, namnet står där.