Det var lite ljus kvar i slutet av åsögatan när jag gick från jobbet. Det och något kul i luften, en syndigt röd scandic-skylt och en bränd skymning. Lite sunkigt orange, matt och brunt. Sen ovanför, mörkblått. Åh jag vet inte, känner nåt
Jag var på konsert på Folkoperan i helgen och det handlade om fängelse och var väldigt atonalt och skärrande. Pianisten bankade rakt ner, fioler tjöt i fasa och dikter av Anna achmatova lästes där emellan, fastnade för det här: Sommarens heta vindsus är som en fest där ute
Skrev ner det i telefonen i samma stund det lästes upp.. eller? pinsamt om det är jag som suttit på fyllan och hållit på i anteckningar :(
Ok, men så blev det söndag. Kollega skriver i chatten hon har covid så jag och en frisk kollega panikhänger fyra konstnärer måndag morgon, samt att jag parallellt försöker ligga i fas med övriga arbetsuppgifter. Har blodiga knogar efter att pressat in krokar med våld och fortfarande träningsvärk i ansiktet efter att haft ett clownleende på läpparna och uppspärrade ögon. En väninna sa ”nitat nån?” när jag visade knogarna på carmen efter jobbet, haha kul om hon sa ”hittat nån?”
Jag vet inte, allt känns så bra och roligt nu. Vågar försiktigt känna det. Ingen trampolin längre. Det är en såphal trampolin man glider runt på och ibland är poolen tom och ibland full. Vill aldrig ha något att göra med den igen
Nu ska jag duscha. Älskar duschen i min nya lägenhet. Vattnet rinner i stora klumpar, svårt att beskriva