tänker på hur fitt gott det är att äta på mcdonalds. det enda jag gjorde på gymnasiet. efter skolan besökte jag den gula fridens inrättning och beställde en qp & co för 48kr, tog två pappkoppar med ketchup upp till kanten (och lite till så det blev en läcker clique där uppe). sen 2 peppar och 1 salt i varje och slutligen ner med en stripp för att röra om. måltiden serverad. efteråt, när man klev ut i en kolmörk bussvinter och tände en john silver, nej fy – det bara dunkande i hela kroppen och gick knappt att andas. men det där gula M:et är ju två särade lår som vill bli fucked. jag hade punk/emo/hc stil och borde ha ätit vegangrejer så passade verkligen inte in där. sånt ligger jag och tänker på. bryr ni er om corona längre? nyhetens behag lade sig snabbt. man träffas ju som vanligt, bara det att man är hemma hos folk i stället och sitter lite på avstånd. överdrivet tycker jag när folk saknar att gräset och allt vad det e. jag måste säga att jag tycker mest synd om dem vars sociala repertoire bygger på att fake hosta. hur ska dom nu få uppmärksamhet? dom kanske kommer börja gäspa i stället :( nåväl, jag känner mig förvirrad avseende min plats i livet. vill ut i samhället och mingla, iofs det saknar man ju. att gå på events och lära känna nytt folk. jag var jätteblyg i tonåren, faktiskt ända upp i tjugoårsåldern. sen vet jag inte riktigt vad som hände men tror första steget var att köpa kostymskor med klack som smällde när jag kom. sen började jag gradvis förstå det blir ett mindre jobb om man har trevligt. men allt tar ju väldigt lång tid i livet och ingenting är någonsin över. nu ska jag försöka sova, drömmer alltid jag av misstag skolkat från syslöjden en hel termin och att det snart är examen. man ser ju det framför sig, benrangel under nyutslagna björkar, 11 grader och mulet