nu ska jag berätta om det värsta jag vet. vi befinner oss i sverige, i ett iskallt omklädningsrum på friskis under lysrör en tisdagmorgon. mannen i halskedja och kal fläck hasar av sig jeansen, vit strumpa med grå häl. det frasar. det virvlar döda hudceller i luften. bredvid honom står en välfärdskurvig pojke till man, som köper nyponsoppa och rulltårta på ica. han bär sverigefavoriten till kalsong.. tight modell i syntetmaterial för att framhäva valkarna och den lilla droppen snopp som putar där framme. varianten har ständigt röda kinder och lesbisk frisyr, kanske glasögon. jag ville bara kommunicera detta, oklart varför. vet ni vad, jag är siarkvinna och känner humanismen är på stark tillbakagång i sverige. optimismen, kunskapen, ironin, självmedvetenheten. vi har levt bland mjölktråg och kålgårdar, moralkonsulter, regnbågsarméer och klosterregler, men det är en lucka nu. känt optimismen i snart två år.