i dag efter en inspirerande föreläsning om schemat för den nya delkursen väntade jag på bussen i ca 45 minuter. under den tiden hann jag fundera mycket kring livet. kinderna blev alldeles rosiga av kylan och busschauffören blev klart attraherad av mig när jag väl fick “komma på”. att tvingas ta bussen är bra, man förbättrar sitt lokalsinne samtidigt som man får intensivumgås med många olika sorters människor.

ok, orkar inte mer. avskyr tv-program om kräldjur på national geographic wild. tv-program som sedan avbryts var femte minut med reklam för ännu mer program om kräldjur!!! kan ungefär allt om krokodiler nu. det satt en röv-gubbe på bussen som verkligen inte kunde vara tyst. till slut bråkade alla med honom. men, när gubben sade taskiga saker till olika människor fick jag en klump i halsen och började stamma i tanken, fastän det inte var riktat till mig. sedan tänkte jag på två saker. 1. att bryta benet 2. att dö i en flygkrasch. ser framför mig hur jag förgås i brinnande jetbränsle. det får verkligen inte hända mig!!! drömmen vore att flyga med en cyanidampull i munnen och vid minsta “fel” bita sönder den och dö.

hej då