i dag, några minuter innan min ”show”, som jag alltid kallar det när jag står inför en publik i mer än 2 min och redovisar, började jag skratta. jag skrattade för att jag tog av mig min jacka, knäppte upp översta knappen i min tröja och tänkte ”gud.. om jag bara skulle fortsätta?” byxerna verkar lite trånga här, ska bara rycka av så ska vi se, kanske ska slänga av det här linnet också. sedan stå där framme och vara kaxig. måste hitta självkänslan för att våga göra det vid nästa redovisningstillfälle.